fredag 20 april 2012

Att du inte finns längre

Det slår mig ibland.

Som när jag ser små tecknade bokstäver. Var och en med eldsflammor. Bokstav för bokstav som klipps ut. Som sen sätts upp på en dörr.  

Eller som när majblommor ska säljas. Mitt i leendet över entusiasmen och engagemanget. Över den bekymrade minen när alla redan verkar ha köpt. Över iden om skjuts till nya områden. Över de ivriga stegen.

Som när man tyst lyssnar in vad som hänt på förskolan. Under tiden man väntar på att ytterkläderna ska komma på för hemgång. Och man ser kompisar kramas innan de skiljs åt för helgen.

Eller som när man lyssnar på två barns argumentation om varför vi ska sluta med Ica Matkassen till middag. När man ser glädjen i blickarna då vi bestämmer oss för att strunta i Ica för att köpa pizza istället.  Då vi spelar spel. Då vi ser film.

Men också som när jag inte orkar vara så där som jag vill. Som när jag blir irriterad över småsaker. När jag känner att jag bara gnäller på barnen. Blir klar med disken halv åtta på kvällen. Och inser att jag inte alls klarat av allt det där jag bestämt mig för under dagen.

Då slår det mig.


Trots att jag hela tiden vet så slår det mig.



20 kommentarer:

  1. Saknad gör så ont i hjärtat...Lyssnar på Barbro Högberg och hennes med ögon känsliga för grönt. Känner mig sentimal och läser din blogg.

    SvaraRadera
  2. Du gör det så himla bra Lars. Jag lovar att Jenny är stolt över dig! Du får även oss andra att tänka till i vardagen, stanna upp och se de små sakerna som betyder så mycket mer än man tror. Kramar i massor! Vi kommer förbi på en kaffe någon dag här framöver!

    SvaraRadera
  3. Vet inte vad jag ska skriva.Bara att du är modig o sann.

    SvaraRadera
  4. Som vanligt berör dina ord mig så mycket så jag inte vet vad jag själv ska skriva. Vill bara ge dig en skriftlig innerlig och varm kram för att du finns och orkar ge så mycket av dig själv. Framförallt till dina barn förstås men även till oss okända läsare. Du betyder oerhört mycket för oss alla!!! Att du inte alltid orkar vara tålmodig med barnen ska du inte bry dig om. Vem orkar det?! Du är en bra människa som står med båda fötterna på jorden och ger dina barn en stor trygghet. Det räcker hur långt som helst! Kram Veronica

    SvaraRadera
  5. Att inte alltid orka är mänskligt. Ena dagen kan man känna sig hur stark som helst och allt funkar till 100% medan andra dagar så känns allt hur tungt som helst och allt går fel. Du är mänsklig och du är medveten om det.

    Att du inte klarar av allt som du bestämt dig för att klara av under dagen är också mänskligt. Du lever ditt liv med dina underbara barn och det är det enda som betyder nåt och det klarar du av med råge!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Följer din blogg med jämna mellanrum. Känner igen mig i mycket, trots att det gått snart åtta år sen.
      Ibland när man städar, i en gammal kartong, kan man hitta en lapp som han skrivit och då slår mycket tillbaka, känns som att ingen tid har gått.
      Men sedan är min vardag tillbaka, och livet går vidare, fast inte som då, men bra ändå.
      Kram Carita

      Radera
  6. Lars, jag blir så ledsen när jag läser vilka höga krav du har på dig själv. Hur ska du orka med allt och hinna med allt? Det gör man inte.
    Vad gör det att disken blir klar halv åtta på kvällen? Min kan stå till dagen efter när jag helt enkelt inte orkar. Att gnälla på barnen hör föräldrarollen till, vissa dagar är jobbigare, andra bättre.
    Vi är många här som tycker att du är en kanonpappa, jag hoppas att du förstår det själv nånstans också.
    Jag är så himla imponerad av dig, i din roll som människa, pappa och man till Jenny!

    SvaraRadera
  7. Hej Lars. Jag läser varje inlägg men är dålig på att kommmentera. Du gör det så fint och med en varsam hand. Bloggandet. Kräv inte för mycket av dig själv. Du är bra precis son du är

    SvaraRadera
  8. Hej Lars, Jenny lever vidare genom era gemensamma barn. Det var en stor tröst för mig när jag själv förlorade min mamma i cancer när jag var 25. En av mina nära vänner sa att hon finns alltid med dig och lever vidare genom dig Du är fantastisk Lars glöm aldrig det. /Lotta

    SvaraRadera
  9. Lars, din ord berör så mycket och i allt du skriver lyser kärleken till Jenny och era barn. /Karin

    SvaraRadera
  10. Trots att jag vet det hela tiden slår det mig ibland att du inte finns längre.
    Precis exakt så är det att mista någon man haft nära sig. Man vet så väl, men hela sinnet är inte med en alla stunder. Man slås ideligen av faktum - inget blir som förr - förr ska bli minnen. Faktum suger styrka, det är smärtsamt - det gör ont och det känns oerhört tomt!
    //Elisabeth

    SvaraRadera
  11. Åh Lars, kräv inte för mycket av dig själv! Du är en fantastisk pappa och vad gör det om disken blir kvar?
    Alla är vi mänskliga som tur är, och det gäller även dig. Jag är säker på att du tar hand om allt som behöver tas omhand, på ett jättebra sätt! Glöm inte att ta hand om dig själv också! Du skriver så ömsint och kärleksfullt att jag blir alldeles rörd! Kom ihåg att vara ömsint och kärleksfull mot dig själv också - du är en unik och värdefull människa precis som du är!
    Varma kramar, AK

    SvaraRadera
  12. Hrm, vet inte riktigt vad jag ska skriva för att formuleringarna ska stämma med tankarna... Vilken sorg ni bär... Samtidigt som du beskriver så mycket kärlek, den kärlek som finns i allt det "lilla" som vi kanske ofta missar i vardagen men som blir så märkbar när det inte sker längre.... Varm kram till er alla /anwi

    SvaraRadera
  13. Hej Lars. Vill bara tala om att jag följer din blogg. Den är varm och tänkvärd! Vad din fina barn ges möjlighet att komma ihåg sin mamma och den tid ni haft. Kram från trogen blogg läsare! /Mia

    SvaraRadera
  14. Dina ord berör så enormt mycket....men du måste va rädd om dej själv också...man vill och tänker så mycket på allt man vill göra under dagen...men om inte orken finns hela dagen så får man sakta in..lätt att säga; man har ju så mycket "krav" med allt som ska fungera när man har småbarn...innan var ni ju två om allt....ja det blev lite luddigt inlägg..men jag känner så mycket när jag läser om er...du verkar vara en jättefin person och pappa och kommer klara allt, men va rädd om dej på vägen...kram från Skåne

    SvaraRadera
  15. Du skriver så himla bra att man ryser i hela kroppen. Tårarna hänger i ögonen. Önskar Er all Lycka!

    SvaraRadera
  16. När du tänker på allt du inte hunnit under dagen, tänk istället vilken fantastisk pappa du är. När jag var på en begravning för ett år sen för en man som dött i cancer så hans vän att "vi har ett privilegum att får vara kvar, att leva är lycka" men saknaden gör så oerhört ont. Tycker du verkar ´vara en helt fantastisk far till dina barn, och vem känner inte att man gnäller eller är irreterad på sina barn, flera gånger om dagen, ibland hela dagar. Alla är vi människor. Styrketankar till dig!

    SvaraRadera
  17. Håller med alla ovanstående att Du måste ta hand om Dig själv också, helt enkelt för att orka!

    Att så nyligen gått igenom allt detta svåra, alla anspänningar, allt det praktiska och så en vardag som Du helt plötsligt är ensam förälder i. Det tar energi! Det tar energi bara att vara just nu. Vem är jag att säga vad Du ska göra, men jag tror att Du måste fylla på Dina energidepåer med ordentligt med sömn, mat, vatten, frisk luft, kärlek, vänskap, fysisk aktivitet osv. Förstår det måste vara jättesvårt att få ihop vardagen om Du nu dessutom jobbar, men Du får aldrig klanka ner på Dig själv - Du är världens bästa pappa för Viktor och Klara och ingen maskin. Jag hoppas Du tillåter Dig att vara ledig/sjukskriven utemellan. Styrkekramar!

    SvaraRadera
  18. Det slår mig hela tiden. Hårt. Saknar henne så mycket.

    SvaraRadera