måndag 16 april 2012

Lev i nuet


Drygt två år sedan. Jag och Jenny sitter och pratar med en kompis i soffan i vårt vardagsrum. Han har en bror som då är svårt sjuk i cancer. Vi vet inte då att precis samma sjukdom redan växer i Jenny.

En bror till en bror. Samma sjukdom. Samma elände. Idag är det två år sedan han gick bort. För två månader sedan förlorade vi Jenny.

Så lev i nuet alla.

All in, Micke.
Carpe diem, Jenny.

14 kommentarer:

  1. Det är så sant...Vi ska alla leva i nuet.Vi vet inget om framtiden och bör vara ödmjuka för varje dag vi får uppleva det som kallas livet.Tack för att du delar med dig och sprider tänkvärda tankar till din omvärld.Kram

    SvaraRadera
  2. Ja, jag försöker, jag försöker!!!!

    Man vet ALDRIG vad livet för med sig

    SvaraRadera
  3. Ja varför ska det vara så svårt att leva i nuet? Kram från en medmänniska.

    SvaraRadera
  4. Det kommer att gå upp och ner,hit och dit med saknad varvat med glädje så gott det går.Ibland kommer frustrationen och maktlösheten.Och det ständiga ordet VARFÖR? Man går många steg framåt och sedan blir det många steg bakåt.....Själva dagsrytmen bestämmer hur vi mår och hanterar dagen.Ta hand om er...kram Kia(ängeln Simons mamma)

    SvaraRadera
  5. Tack för dina tankvärda ord om att leva i nuet. De behöver vi alla höra om och om igen. Hoppas du får en fin dag. /Lena Degerman

    SvaraRadera
  6. Hej!

    Har följt din blogg och berörs något oerhört av det du skriver.
    Vill bara skicka kraft och kärlek till dej och barnen.
    Tillsammans är ni starka...

    Kram från Linda

    SvaraRadera
  7. Åh, jag följer din blogg, jag ber min man att också göra det (det tror jag han gör faktiskt). När framtiden är oviss är det precis det vi försöker, att leva i nuet. Att acceptera det som blev. Jag satt här och grät idag över vad bröstcancern har gjort med mitt liv ovh hur svårt det är att komma tillbaka i arbetslivet. Men jag lever! Och har ännu hoppet, i,5 år till med väldigt hör återfallsrisk. Jag fösöker så varje dag att leva i nuet. För din skull, för Jennys skull ska jag inte bara försöka längre. Jag ska göra det. Så här blev det, jag accepterar det och löser situationen.
    Många styrkekramar till dig och tack för att du skriver så fint. Du gör skillnad.
    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  8. Tack för att Du länkar till Jennys egna inlägg. Har läst det nu igen. Det är ett "Carpe Diem" inlägg.
    Som hon avslutar;

    " Jag vet att min tid här på jorden är begränsad. En jobbig tanke att tänka på. Mitt mål med den tid jag har kvar är att leva fullt ut, ta vara på tiden, ej lägga energi på sånt som ej är värt att lägga energi på, umgås med familj och vänner."

    Hatten av igen. Hon gjorde det. Ni gjorde det. Och vi har alla något att lära. Styrkekramar!

    SvaraRadera
  9. Jag kan bara hålla med. Lev i nuet!

    SvaraRadera
  10. Såå jäkla svårt bara. Borde vara ekelt och bara att göra...men nej vi är mänskligt sårbart6 dumma....

    SvaraRadera
  11. Jag minns när Jenny berättade för mig om den killen. Det är så galet grymt att samma sjukdom drabbade henne strax därpå! Jag minns även när hon berättade att eran son drog paralleller till honom när hon/ni berättade om hennes sjukdom för honom. Åh vad jag saknar Jenny. Kan inte förmå att radera henne i min mobil. Inte på länge! Sköt om dig och de små!! kram

    SvaraRadera
  12. Ja, fånga dagen - ingen av oss vet om det blir någon dag i morgon..... Tack för att du delar med dig Lars! Jag blir påmind om viktiga saker när jag läser, och påmind om vad som faktiskt inte alls är något att haka upp sig på. Tänker på dig och familjen varje dag. Skickar varma kramar till er!
    AK

    SvaraRadera
  13. Ja Micke levde verkligen i nuet o han var "All in" om ngn. Två unga, fina människor har gått oss förlorade o saknaden är stor. Ibland är livet inte rättvist o just därför är det viktigt att ta vara på den tid vi har! Kramar till dig o barnen/ Linda R

    SvaraRadera
  14. Varför i helvete blir vi sjuka??? Det är inte bara en bland många, vi är MÅNGA som blir sjuka. Det är fel. Det är inte normalt. Det är inte galet att samma sjukdom drabbar två personer som känner varann - vi borde kunna stoppa detta. VARFÖR??
    Du skriver så väldigt, väldigt fint. Jag är så ledsen för din/er skull, och imponerad av hur du orkar sätta ord på hur du mår. Jag blir förbannad, för jag är också sjuk. Jag får leva, men jag blev sjuk och jag hade bara en jäkla tur som hittade min cancer i tid. En månad till så hade jag inte överlevt. Det är verkligheten. Som vi lever, vad vi lever av och i, är inte sunt. Något gör oss sjuka. Varför?

    SvaraRadera