onsdag 11 april 2012

Uppehåll i behandlingen


Jenny hade uppehåll i sin behandling i två månader. Vi hade hoppats på mer tid än så. Först och främst såg vi fram emot en sommar som inte skulle hackas upp av behandlingar. Men Jenny hoppades även på att hinna gå tillbaka till jobbet igen senare under hösten.

Det där med jobbet var viktigt. Det var det första lagret som sjukdomen skalade bort. Vi har ju liksom flera olika roller vi människor. Vi kan exempelvis vara man eller hustru, mamma eller pappa, anställd eller arbetslös.

Vi kan vara friska eller sjuka.

När Jenny gick från jobbet som sjukskriven gjorde hon det med vetskapen om att hon sannolikt inte skulle återgå i arbete. Den rollen riskerade att försvinna för henne. Och det tyckte hon var jobbigt. Vi fungerar ju lite så de flesta av oss. Vi måste fylla funktioner för att må bra. Jobbet var den första funktionen som försvann, men Jenny skulle måste hantera fler såna förluster. När hon senare skulle komma att bli förlamad kände hon hur hennes roll som mamma, i den mening hon var van, försvann. Det var en stor utmaning för henne att komma förbi den känslan. Men det är en historia för ett senare inlägg.

Det hade bara hunnit gå ett par veckor när smärtorna började återvända för Jenny. Vi försökte hitta olika orsaker till varför de uppstått, men vi förstod givetvis att de kom från cancern. Hoppet om att återgå i arbete till hösten försvann. Hoppet om en sommar utan behandling likaså.

Vid läkarbesöket efter uppehållet på två månader fick vi veta att vissa av tumörerna vuxit. Vi fick också veta att nya tumörer tillkommit. Den här gången i lungorna.  Jenny skriver om läkarbesöket i sin blogg här.

Jag letar i Jennys blogg efter något om den behandling som läkarna här ville lägga till. Men jag hittar inget. Kanske letar jag dåligt. Men Läkarna ville här (maj månad) dels påbörja ny cellgiftsbehandling, men även lägga till en antikropp till cellgiftet som de haft intressanta resultat av. Här visar Jenny en del av sitt sätt att se på saken. Hur hon väger för och emot.

Antikroppen har som sagt en "intressant" effekt genom att den (om jag minns rätt) hämmar tillväxten av tumörerna. Nackdelen är att den naturligtvis har vissa bieffekter. Man ska exempelvis inte vistas i solljus. Och man ska undvika att bada. Behandlingen kan alltså hjälpa Jenny att leva ett längre liv, men kostnaden är att hon inte kan vara med och verkligen leva den här sommaren. Vi pratar skugga och solhatt. Vi pratar "nej, mamma kan inte" när ungarna vill att hon ska vara med och bada.

 Jenny tvekar inte här. Hon väljer kvalitet framför tid. Sjukdomen kommer att vinna, det vet hon. Hon vågar inte tillbringa den här sommaren under en solhatt på strandkanten. Antikroppen kan vi ta till hösten. I sommar ska hon leva fullt ut. Sen får det gå hur det vill.

Du valde rätt här gumman.
Vilken sommar vi hade!

18 kommentarer:

  1. Åh herregud vilket val. Vad härligt att du kan skriva "bra val Gumman". Jävla skitcancer.

    kramar

    Miad

    SvaraRadera
  2. Förstår Jennys val, att avstå ifrån den behandlingen. Härligt att ni fick en sommar med fina minnen.

    All styrka till dig Lars, och andra som förlorat sin älskade för tidigt.

    SvaraRadera
  3. Det var så härligt att läsa i Jennys blogg om den underbara sommaren ni hade 2011! Underbara minnen för alla i familjen. Jenny njöt i fulla muggar av solsken och bad, god mat, nära och kära. Är så glad att ni fick uppleva allt det tillsammans. Stor kram Caroline C.

    SvaraRadera
  4. Så mycket sanningar du skriver!
    Att förlora sin yrkesroll är verkligen inte "bara"! Man mister sin duglighet och funktion i samhället, man tappar sin yrkesidentitet och dagliga gemenskap med kollegor, det är en sorg.
    Hon var tuff Jenny, så många dåliga besked hon blev tvingad att ta emot och vilka rent omänskliga val hon blev ställd inför! Hon ville leva fullt ut den tid hon fick! Vilken kämpe!!! Skönt att ni fick en fin sommar tillsammans.
    /Elisabeth

    SvaraRadera
  5. Ta hand om dig och dina fina kids!
    Kram, eva

    SvaraRadera
  6. Det var en riktigt fin sommar. En sommar som lämnade kvar många fina minnen. De dagar vi umgicks med er kunde man verkligen se att ni levde i nuet och njöt! Bra beslut.

    Kramar till er.

    SvaraRadera
  7. Ja att Ni trots allt hade en fantastisk sommar har inte gått ta miste på när man läst Jennys blogg! Och vädret var väl det bästa i mannaminne? Jag har skrivit det tidigare men jag skriver det igen - det finns de som inte får den kvalitetstid som Viktor och Klara fått med sin mamma - på en hel livstid! Jenny var kvalitet!

    Styrkekramar!

    SvaraRadera
  8. Jag har läst om Jennys/er underbara sommar. (i hennes blogg.)Så fint att hon kunde välja. Så fint du skriver om hennes "rätta val".
    Min gamla farmor sa alltid att "Gud tar hem de finaste först, för han vill ha dem hos sig" och det vetekatten om hon inte hade rätt när det gäller Jenny. Hon verkar ha varit en enastående vacker människa, både utseendemässigt och i själen.
    Och så du Lars, vilken fantastisk man/pappa/människa du är. Må resten av ditt/ert liv bli så bra det bara är möjligt. Kram/E

    SvaraRadera
  9. Jagär så förundrad- Vilket mod Jenny hade . Själv har jag lite dödsångest av o till trots att jag tror på liv efter detta. Fantastiskt att Jenny o du delade/delar med er av ert liv...Helt otroligt att göra ett sånt val... Tack för att du berättar!!

    SvaraRadera
  10. Lars,

    Jag har följt Jennys blogg och nu din där du fortsätter er resa - ensamen!

    Det som slår mig nu (jo jag har en jag med...) som skulle älskat mig lika mycket som du gjort med Jenny. All heder, hon blir aldrig glömd!!

    Har haft skitcancern två gånger redan, jag hoppas att den en dag ska drabbas av sig själv och dö...

    Kram

    SvaraRadera
  11. Ser nu att det föll bort en bit av min text. Det skulle stå som följer.

    "Det som slår mig nu är att när jag lämnar jordelivet önskar jag att jag haft en man (jo jag har en jag med...) som skulle älskat mig lika mycket som du gjort med Jenny. All heder, hon blir aldrig glömd!!

    SvaraRadera
  12. Kan bara skicka styrkekramar till er...så otroligt bra och berörande du skriver....hälsning från Skåne

    SvaraRadera
  13. Men herregud människa, vad fint du skriver!
    Precis som någon ovan skriver så tänker jag, skulle någon hos mig skriva en blogg om hjag försvann? Nej är det direkta svaret, inte för att jag inte är älskad utan för att intresset och kunnandet inte finns.
    Jenny valde många rätt i livet, därbland även man!

    Ta hand om er, all lycka!

    SvaraRadera
  14. Å, Lars, vilket djup du har och vilka insikter! Helt fantastiskt att läsa. Det känns skönt att det är just du som är barnens pappa, om du förstår hur jag menar. Tack för att du delar med dig!
    Massor av stärkande, varma kramar, AK

    SvaraRadera
  15. Tack för att du delar med dig,vad fint du skriver. Tänker på er många styrkekramar till er. Ulle

    SvaraRadera
  16. Du kan verkligen sätta ord på dina tankar. Din Jenny var och är en fantastisk människa. Kram

    SvaraRadera
  17. Hej igen Lars,
    Försöker hålla mig härifrån. Blir så ledsen varje gång jag läser. jag tror jag och Jenny skulle kunna suttit och pratat i timmar om vi bara fått chansen att träffas. Vi har åkt på samma stig ett tag i livet men hon vek av tidigare. Ingen vet när det är dags för mig. Det kommer vägskäl och jag är ofta nära att halka iväg på fel spår men jag försöker med näbbar och klor att hålla mig kvar på huvudleden "livets väg". Men jag vet att det kommer en dag när man inte orkar mer.
    Vill återigen säga att du skriver så bra. (det är därför jag har svårt att hålla mig härifrån=)
    Nattikramen från en ganska ledsen och ensam Elisabeth ikväll.

    SvaraRadera
  18. Här är ett stort ämne i våra cancervärldar. Till vilket pris... till vilket pris ska vi överleva så länge som möjligt? Jag håller med många innan mig, och jag håller med dig, bra val !

    SvaraRadera