onsdag 2 maj 2012

Till Viktor och Klara i framtiden, del 4

Första gången ni följde med mamma ner till Umeå var redan på hennes andra behandling. Mamma hade varit väldigt nervös inför den första, men eftersom den hade gått så pass bra ville hon visa er hur det gick till. Jag och mamma tänkte att det skulle vara bra för er att veta vart vi tog vägen och vad vi gjorde när vi for iväg till Umeå. Dessutom fick vi bo på patienthotellet. Det tyckte ni var spännande och det blev nästan som om vi var ute på resa.

Mamma gillade ju inte det här med att ta blodprov. Ni fick vara med och se till så att det gick bra. Sen fick ni se hur det gick till när mamma fick sin medicin. Det där cellgiftet. Första gången var även ni lite nervösa. Men personalen på Cancercentrum där mamma fick medicinen var bra på att prata med er och visa hur allt gick till, så ganska snart tyckte ni att det gick bättre.

Det tog ganska lång tid för mamma att få sin medicin. Som tur var fanns det TV på rummet. Vi var också iväg på lekterapin där vi spelade biljard, ritade och fikade. När mamma inte fick medicin var vi och hälsade på kompisar eller gick promenader.

Vi passade på att umgås helt enkelt. Det mamma tyckte om mest av allt.

Ni följde ju med mamma flera gånger till Umeå. Ni fick vara med om att se hur det gick till när mamma fick strålning för att slippa ha så ont. Kommer ni ihåg den där gröna masken mamma hade i ansiktet då? Men ni var också med mamma i Umeå då hon behövde er som mest. När hon blivit förlamad av sin sjukdom. Det var en fredag och det var Idol på TV. Vi satt i allrummet där mamma var inlagd och hade fredagsmys med henne. Det var en ovanlig fredag. Så mycket kärlek. Så mycket allvar.  

Så var ni med mamma där nere i Umeå när hon fick sina behandlingar. Det finns mer att skriva om den tiden. Men jag tänkte visa lite bilder istället. Och när ni vill berättar jag mer.



Frukost på patienthotellet
















På mammas behandling

















Full fart på lekterapin


Promenader

Bara mamma

13 kommentarer:

  1. Fina fina Jenny <3!

    SvaraRadera
  2. Vilka fina bilder!

    SvaraRadera
  3. Bilder som säger så mycket och berör.Tack som delar med dig.Kramar

    SvaraRadera
  4. fina bilder och vackert skrivit man blir så berörd.

    SvaraRadera
  5. Tårar trillar här
    Så här ska inte livet bli!
    Du andas så mycket kärlek
    Kram
    Lis

    SvaraRadera
  6. Gråter.
    Tänker på er.
    Kan inte ens försöka förstå er saknad. Vill egentligen inte förstå, vill värja mig. Vill att allt alltid ska vara som det alltid varit. Men så är det ju inte.
    Det enda jag kan är att försöka ta vara på varje minut.
    Har en sexåring som funderar väldigt mycket på liv och död just nu. Utan något i bagaget som dina barn har...
    Vi pratar om det varje kväll för han vill veta allt. Han vill ha löften om att jag inte kommer dö, att han inte kommer dö. Men jag kan ju inte ge sådana löften. Det enda jag kan göra är att krama, krama, krama och säga "just nu lever vi". Och så tänker jag på dina barn... och gråter tyst när jag ligger bredvis sonen som till slut somnat. F-n vad livet är konstigt, vad man tar saker bara för givet hela tiden.

    SvaraRadera
  7. Vilka fina bilder ! På sista bilden ser Jenny verkligen ut som en prinsessa ! Jag är imponerad över hur bra ni fick vardagen att fungera trots alla behandlingar. Jag tror också att ni gjorde helt rätt som lät barnen vara med under behandlingen. Jag tror på nåt sätt att det är lättare att få grepp om vad som händer då. Jag hoppas ni får vardagen att fungera bra även nu efteråt. Jag läste nånstans att vara i sorg är som att gå på nattgammal is. Det kan går bra men när som helst kan det brista. Jag hoppas isen håller för er.

    SvaraRadera
  8. Vilka fina bilder. Tänk vad trygga ni ser ut, trots tuffa tider. En självklar familj, som håller ihop. Vad jag önskar att ni skulle fått mååånga år till tillsammans, ni fyra. Tänker på er. Kram från Josefin

    SvaraRadera
  9. fina underbara Jenny <3 ,går inte en dag utan att jag tänker på allt hon lärt mig och försöker vara stark och positiv som hon , hon lever förevigt i mitt å många andra hjärtan ,Kram till er <3 /Ulrica Andersson

    SvaraRadera
  10. Snälla fortsätt berätta.
    Vi är väldigt många som följer din fortsatta resa, även om vi inte kommenterar så mycket, så snälla skriv.

    SvaraRadera
  11. Hej!
    Precis som Annika skriver,har jag oxå en som vill veta allt om döden o som vill att jag LOVAR att jag aldrig kommer att dö...får sån ångest av att behöva säga:ingen vet när vi dör,men vi lever NU o vi är friska! Och när då sonen somnat,kommer jag ofta på mig själv stå o gråta....TACKSAM att jag är frisk o kan finnas för mina barn! Jag tänker på er dagligen o önskar er ro o massvis m kärlek! Va rädd om dig o de dina! Tack för att vi får följa dig/er!!
    Kram Thess

    SvaraRadera
  12. Fina bilder! Vi tillbringar också tid på lekterapin både i Ske-å och i Umeå! Väldigt uppskattat av både föräldrar och barn! Kram!

    SvaraRadera
  13. Jättefint skrivet! Kram

    SvaraRadera