söndag 16 september 2012

Tid

Gick igenom Jennys mobil ikväll. Hittade den här bilden som är tagen den 16 september 2011. Alltså för precis ett år sedan. Vi käkar surströmming hos kompisar.

Det ser ut som att Jenny sitter och tar sig en öl till Klämmorna. Eftersom levern var angripen av cancer kände hon sig inte bekväm med alkohol. Men ibland, exempelvis som när det vankades suring, testade hon att köpa alkoholfria varianter. För stämningens skull.

Visst gjorde dom sitt till för stämningen, men jag vill minnas att dessa drycker fick det smakmässiga omdömet "sådär".  

Hur som helst är bilden tagen för tolv månader sedan. Förra veckan var det sju månader sedan Jenny gick bort. På fem månader gick hon alltså från att handla alkoholfri dryck för stämningens skull till att inte finnas mer.


Det här med tid och vad som hinner hända när den tickar på kan vara rätt märkligt ibland.

Så man ska nog se till att ta vara på den. Och fylla den med stämning. Som på bilden.

Jenny och Fia den 16 september 2011
 

9 kommentarer:

  1. ja tänk vad tiden går. Tycker inte alls det är länge sedan vi filosoferade i samma PBL grupp i sjuksköterskeutbildningen…jag tyckte alltid hon var så klok Jenny…klart hon skulle välja alkoholfritt för leverns skull! Fast så många som borde göra det som inte gör det.

    Styrkekramar!

    SvaraRadera
  2. Tiden går i en rasande fart.........onekligen undrar jag ibland vad jag använt den till???
    Det gäller ju att fånga massor av tillfällen som ger ens tillvaro lite guldkant och minnas dem när man har tuffare tider..... Du och dina barn verkar ju hittat ett nytt sätt att leva-glömmer Jenny gör ni inte men livet får ändå en mening igen.....strongt!

    SvaraRadera
  3. Jag har också just funderat runt tid... tid, det är det som läker och förändrar människor från det ena till det andra. Tid är allt vi kanske inte har i morgon. Tid är dyrbar, hur förmedlar man något som alla tar förgivet?

    Kram

    SvaraRadera
  4. Hur det nu kommer sig, så har du en annan framtid med en annan kvinna kan jag förmoda. Livet är oväntat, och det enda man kan vara säker på är att man inte kan vara säker på något.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och.... ???
      "Det enda man kan vara säker på är att man inte kan vara säket på något" Nej - så är det nog, men det är väl just DET som ÄR livet.... eller?? :-)
      //Elisabeth W

      Radera
  5. Hittade din blogg häromdagen och blev så glad. Oftast blir jag så ledsen av bloggar men du gav mig hopp. Jag är mamma och har kanske 6 månader kvar att leva innan cancern vunnit striden. Jag och min man har en liten tjej på 2 år som snart mister sin mamma. Din berättelser ger mig hopp om att allt kan gå bra. Inte bli som man tänkt. Men bli bra. Man kan mäta barnfötter, man kan köpa det man glömt hemma på vägen tills mamma-bläckfiskarmarna vuxit ut på pappa också tänker jag när jag läser.

    SvaraRadera
  6. Åh..det här fotot lade Jenny ut på sin blogg, minns att jag tänkte hur mysigt det såg ut :-)...stämningen såg ut att finnas där. Kram från Josefin

    SvaraRadera
  7. som barn tyckte jag att t ex sommarlovet kunde kännas en evighet. Vissa dagar, speciellt mot slutet av lovet kunde kännas långsamt och tråkigt. Men med åren så tycker jag att tiden börjat gå nästan fortare och fortare...
    Min mamma sa en gång här i sommar när jag pratade om att tiden går så fort, "trodde du att tiden skulle gå så här fort när du fick barn"? Nä, svarade jag.
    Oftast så finns det alltid något att göra, man är nästan aldrig sysslolös så att säga.
    Så att ta till vara på tiden bör man absolut göra. Och ibland så är det ju de små sakerna som förgyller tiden.
    Ta hand om er! Styrkekramar! Tvillingmamman Sjungande

    SvaraRadera
  8. Hej! Tänkte bara tipsa om mitt lilla projekt Cancerboken.se. Där skriver jag om hur det är att leva med en mamma som kämpar mot sin cancer. Jävligt odramaturgiskt, men ärligt.

    http://www.cancerboken.se

    SvaraRadera