söndag 14 oktober 2012

År


Det har blivit en del prat om tid i de senaste inläggen här på bloggen. Just nu befinner vi oss i en tid där många jobbiga händelser inträffade för ett år sedan. Det är exempelvis inte så länge sedan det var ett år sedan Jenny blev förlamad.

Men det hände ju bra saker också. Idag är det exempelvis ett år sedan vi gifte oss.
14 oktober 2012

8 kommentarer:

  1. Tänker på det sorgband man som anhörig förr bar ett år..... Någon klok människa sa att efter ett år så kan man börja sörja..... Då har man gått igenom alla olika högtider och andra minnes datum och börjat forma ett nytt liv.... Det gäller ju att hitta de härliga positiva minnen man har och inte fastna i allt som var tungt....Men du och dina barn verkar ju ha kunnat lämna det mörka och se ljuset.... Fast sorgen och saknaden kommer att göra sig påmind ibland-så är livet.... Saknad är så stort och det kan komma när man som minst anar det.... Inser att när jag idag blir tårögd och lite sorgligt rörd vid barnbarnens avslutningar i skolan-så är det min mamma jag tänker på-....... Fast hon dog som gammal så är det en förlust, hur det ska kännas att mista sin mamma i förtid vågar jag knappast tänka på......

    SvaraRadera
  2. Aahhh. Jag kan inte förstå att det redan gått ett år. Kommer på mig att tänka på henne som om hon levde. Du vet, hon svarar på sitt Jennyvis när jag pratar med henne :)
    Kram till er alla/Ulrika

    SvaraRadera
  3. Bra att du även minns de goda händelserna i erat liv tillsammans. Hoppas allt är bra med er Lars!
    Hälsningar från en läsare i Stockholm

    SvaraRadera
  4. Undrar så smått hur ni har det så här i adventstider....

    SvaraRadera
  5. Jag ser att du inte skriver längre.
    Jag tror...att du träffat en ny kvinna. Precis som de flesta män gör, snabbare än kvinnor i samma situation.
    Hur som helat. Hoppas du har det bra och att din tystnad beror på det!

    SvaraRadera
  6. Jag tycker det skulle vara helt fantastiskt underbart om en ny kvinna finns i vid din sida Lars. Om det är så har du säkert Jenny med dig in i det nya förhållandet varje dag. Det är stort att orka och våga släppa in en ny person i sitt liv och det är säkert inte bara enkelt alla dagar att vara den "nya" heller....
    Det är helt underbart om Fam Berggren mår BRA efter allt svårt ni varit tvingade att genomgå!!
    Jag håller tummarna för att det är så - att ni mår BRA :-)
    /Elisabeth

    SvaraRadera
  7. Önskar er allt gott o tycker det vore artigast att ta adjö om du tänker sluta blogga! /Gunilla

    SvaraRadera
  8. Hej Lars det har gått lång tid sedan du bloggade.Man blir lite orolig över din tystnad men min förhoppning är att det är bra med dig och barnen.Tiden går fort och jag antar att ni är inne i nya rutiner och ett nytt liv. Många kramar på er !

    SvaraRadera