torsdag 16 februari 2012

Mjukstart

Idag gjorde Viktor och jag ett besök på skolan. Viktor gillar att pyssla och snickra, så slöjden blev en bra lektion att börja med.  Helt i enlighet med sin plan ritade Viktor sedan en teckning till mamma som hon ska få ha med sig i sin kista. Hela klassen hade ritat teckningar åt Viktor som han fick i ett paket att öppna hemma.

Klara har tillbringat några timmar med kompisar och förskola nästan hela veckan. Hon vill iväg en stund och ringer sedan när hon vill hem.

Vi mjukstartar tillvaron och tar det som det kommer.


Det blev också dags att besöka begravningsbyrån idag. Efteråt känns det bra att ha en plan för allt det praktiska kring begravningen. Har även tagit tag i sådant som rör banken.

Jenny vill kremeras. Ikväll när jag pratade med barnen om vad som hänt på begravningsbyrån blev de skrämda över vad kremering innebär. Inte heller ville de att de teckningar de jobbat med skulle brinna upp. Men efter att vi tittat lite i det Vita arkivet som Jenny skrivit gick det bättre. Var det så mamma ville ha det, både vad gäller kremering och teckningar, fick det bli så.


Kan man egentligen förstå allt vad ungarna tvingas gå igenom nu?

Något jag inte hade tänkt på var att urnsättningen kommer att ske tidigast till våren.  Efter begravningen kommer urnan därför att förvaras i ett urnrum i kyrkan. Eftersom Jenny fyller år i juni bestämde vi att urnsättningen ska ske på hennes födelsedag. Det känns väldigt bra. Jenny älskade sommaren.


27 kommentarer:

  1. Vi som följt Jennys blogg funderar ju givetvis på hur ni klarar er efter hennes bortgång så TACK snälla du som uppdaterar oss.
    Man blir ju berörd ända in i själen.

    Kramar till er alla från Västerås

    SvaraRadera
  2. Förlorade min pappa när jag var 12 år gammal och det var absolut inte lätt att gå igenom. Det tog ett bra tag innan jag förstod, ett tag innan jag accepterade det och ett tag innan jag kunde sörja "klart" .
    Att min mamma fanns vid min sida på det sett hon fanns och fortfarande finns, så klarade jag mig ur allt. Hon lät mig sörja, hon lät mig må dåligt. Och steg för steg så orkade jag göra mer å mer saker så som att gå heldagar i skolan, gå ut å vara med kompisar, somna på kvällen utan tårar i ögonen m.m

    Tror att det kommer bli liknande för era barn. Det är inte lätt som liten att förstå att saker å ting händer. Men har man en föräldrer och så klart övrig släkt som stöttar så går det till slut ganska bra.

    Du är också stark som delar med dig detta till främmande människor. Du är stark som fortfarande står på benen. Och det är fint att du låter dina barn bestämma hur dom vill ha sina dagar.

    Tänker på er dagligen,på dig och barnen och Jenny !!

    Kram

    SvaraRadera
  3. Sänder massor av kramar till dej Lars å era fina barn.Du är en helt underbar pappa.Barnen kommer sörja men dom kunne inte ha en bättre/finare pappa.Så ni kommer snart kunna minnas mamma Jenny <3 med kärlek å inte massor av sorg.Kram från en 4 barnsmamma

    SvaraRadera
  4. Vill skicka många kramar till er alla <3/ Petra

    SvaraRadera
  5. Nej, man kan omöjligt förstå vad dom små tänker och känner innerst inne, men jag tror att du gör helt rätt i att låta dom delta och att ni pratar om det öppet.
    Det hade varit 1000 ggr värre om dom inte fått delta och bara undrat och funderat inom sig, det är min absoluta övertygelse!

    Detta kommer på sikt bara göra er starkare och du visar dina barn vägen till livet, även om just den här avtagsvägen inte var den roligaste att hamna på. Men nu är det så och du gör helt rätt.

    Lycka till!

    SvaraRadera
  6. Nej men oj så hjärtskärande…de vill inte teckningarna ska brinna upp…=((( Ja vad säger man? Att själva innehållet i teckningen följer med själen? Det går ju även att scanna/kopiera/fota av teckningarna före, så har Ni själva kvar som minne att titta på.
    All heder till Dig Lars och alla runt omkring som låter Viktor och Klara att både vara delaktig i allt det svåra men att de även tillåts vara delaktiga i det "vanliga" livet. Jag tror det är viktigt att de känner att de kan leka och till och med ha roligt utan dåligt samvete. Att det ena inte tar ut det andra. Styrkekramar till Er!

    SvaraRadera
  7. Din blogg är den första jag har läst där jag känner att jag vill kommentera på varje inlägg! Problemet är bara att jag verkligen inte vet vad jag ska skriva...

    Nej, det går inte att föreställa sig vad barnen tvingas gå igenom... men de kommer att ta sig igenom det! Och det låter som att de inte kunde haft en bättre pappa än du.

    Jag tänkte att jag skulle tipsa om Henrik som har gått igenom det du går igenom nu. Han har skrivit en fantastisk saga som jag tror kan passa en femåring, och säkert en nioåring med. "Sagan om den trasig mamman" finns på hans frus blogg: http://annajansson73.blogspot.com/

    SvaraRadera
  8. Lars, Du är fantastisk som tänker så klart i en stund som denna. Att trots allt vara så lugn och överföra detta till sina barn, att diskutera, jämka, fundera, vänta och tänka efter. Allt det där kloka som gör att era barn hinner fundera färdigt i saker som de aldrig trodde de skulle ta beslut i. Jag kan likt alla andra som följer din blogg bara bidra med kramar och skicka styrka genom cyberrymden till en så fantastisk familj som er. Jag tänker på er hela tiden och önskar att ni kan låta så många små strålar av sol komma in i era liv och göra vardagen lite lättare.
    Största kramarna /Ingrid

    SvaraRadera
  9. En tanke till er och fantstiskt att du låter oss få vara med på er resa "efter" Jenny. Man undrar ju hur det blir efteråt, för de som blir kvar, för barnen som inte förstår som vi vuxna. Allt gott till er och en ängels tanke till Jenny.

    SvaraRadera
  10. Vill bara skriva att jag tänker på er och eran fina Jenny, förstår att ni har en jobbig tid framför er men ni fixar det!! Ta stöd av nära och kära och ta hand om varandra. Stor kram

    SvaraRadera
  11. Lars, Vad jag beundrar dig, Du är en stark person som orkar allt detta för era barns skull, Men vem hjälper dig när du har det jobbigt? Hoppas du har någon riktigt bra vän du kan prata med. Hur tungt är det inte när barnen somnar på kvällen då du får vara Lars, som misst sin livskamrat?
    Tycker att det var ett bra tips att kopiera alla teckningar som barnen ritar till Jenny.
    Din vardag gör att våra små krämpor som förkylningar och huvudvärk bleknar..Stora vara kramar från en medmänniska i cyberspace.

    SvaraRadera
  12. Förlorade min mamma för 5 år sedan i en hastig olycka,
    jag var 22 år.
    Tror inte det spelar någon roll hur ung/gammal man är, förlusten är SÅ STOR...
    Men på något konstigt sätt så går man vidare, just för att det var det hon ville och för alla runt omkring.
    Kämpa på, ni fixar detta som en familj !!
    Styrkerkramar till dig och barnen.

    SvaraRadera
  13. Skickar många varma kramar.
    //Therese

    SvaraRadera
  14. Fredde Forsberg16 februari 2012 16:29

    Ja du Lars vi tänker på er många kramar! /Fredde

    SvaraRadera
  15. Hej igen! otroligt vad du är stark! du är en underbar pappa och det kommer gå bra för era barn :) de har så många runt sig som tycker om dem och vill hjälpa dem :) jag hoppas att du tar tid till dig själv också..så du inte glömmer bort det! det har gått så lite tid..men ändå lång på nåt sätt..sen Jenny flög iväg till änglarnas land. Jag har nu läst hela hennes blogg på en gång..hon var en otrolig tjej! :) håller tummarna för att allt tillslut blir bra..och det blir det ju! för du vet väl livets hemlighet.. allting kommer bli bra! kram från Kristin

    SvaraRadera
  16. Oj vad jobbigt att ta tag i allt det praktiska som måste göras!! Vilken fin idé att göra urnsättningen på hennes födelsedag! kram

    SvaraRadera
  17. Styrkekramar till er!

    SvaraRadera
  18. Hej Lars!
    Ni (du och Jenny) har ju hela tiden varit ärliga mot barnen i vad som händer, och du har ju en son som verkligen har härliga tankar och uttryck om det mesta - det är skönt att höra att du kan fortsätta på den linjen. Det finns inget rätt och fel - inget facit. Man får bara möta barnen på det bästa sätt man kan - just då. Syster Susans tips om att scanna tekningarna var bra tycker jag - och sedan låta Jenny få som hon ville med kremeringen. Kram på dig! /Monika L

    SvaraRadera
  19. Mitt hjärta svämmar över för dig Lars <3 Du verkar vara en helt underbar pappa och man. Styrkekramar till dig och barnen / Marit

    SvaraRadera
  20. Tack Sanna här ovan som kom med tipset om sagan - sååå bra! Hade dock lite problem att hitta den så nu lägger jag ut direktlänken här

    http://annajansson73.blogspot.com/2010/04/sagan-om-den-trasiga-mamman.html

    SvaraRadera
  21. Många toppar och dalar just nu. Stunder då allt känns okej... Och så nästa sekund rasar allt och man blir i det närmaste panikslagen. Det kommer att bli många toppar och många dalar, men med tiden jämnar de ut sig och blir inte riktigt lika höga och inte lika djupa. Saknaden blir tillslut mer som en liten varm boll i magen, men försvinner gör den nog aldrig.

    SvaraRadera
  22. Lars, jag träffade ju dej under några gånger när vi gick på gymnasiet och redan då kändes det att du var en stark människa. Du var alltid glad och rolig! Jag är helt övertygad att du fixar detta! Jag miste min pappa i sjukdom när jag var 15 år men det gick fort. Även som barn får man dalar upp och ned. Jag är helt övertygad att det finns liv "på andra sidan". Jenny finns med er; alltid!
    Kram// Hanna

    SvaraRadera
  23. Känner precis som någon som skrev inlägg. Jag vill skriva något på varje inlägg du gör men kommer inte på något att skriva... Jag känner SÅÅÅ mycket för er familj, anhöriga, släkt och vänner! Du och Jenny måste vara bland de absolut bästa föräldrar som finns! Vilken lycka för era barn att ha er - även om Jenny finns på en annan plats! Maria

    SvaraRadera
  24. Ni gör det så himmla bra du och barnen.Det finns ett stort värde i att sakta komma in i vardagen trots stor sorg som finns med er dagligen.Du nämner att du vill förstå vad barnen går igenom..Så tänkte jag kring våra barn också men så här i efterhand har jag förstått att det är det bästa man gör att låta barnen vara så delaktiga som möjligt.Vad bra med vita arkivet så ni vet vad Jenny ville och kan göra det för henne.Sköt om er.Många kramar

    SvaraRadera
  25. Som många sagt innan mig; så vill jag svara på alla dina inlägg. Känner sån tacksamhet för att du vill/orkar berätta för oss om hur livet blir när er älskade Jenny inte längre finns med er. Jag önskar er glädje och lycka mellan det djupa och så ofattbara sorgliga. Jag önskar att "resten av livet" blir bra för er alla tre, trots det ni är mitt uppe i nu.

    SvaraRadera
  26. HAde oxå lite jobbigt att förklara för min 4,5 åring det här med kremering.. Hoppade nog över det tills hon frågade. Det gjorde hon när det var dags för urnsättning. Hon undrade då hur pappa fick plats i den lilla.. Tyckte det var konstigt men accepterade det på barns vis.
    Fast det är härligt med barnen, skönt att få de där "avväpnande" frågorna och kommentarerna som lockar till skratt i all bedrövlighet. Dotterns funderingar dagarna efter pappa dog handlade mkt om hur han kissade där uppe i himlen (hade ju kateter och lite jobbigt med den innan), om han var närmare fåglarna och andra "roliga" saker. Ångrar att jag inte skrivit ner ngt som ni gjort.

    SvaraRadera