söndag 12 februari 2012

Varför jag skriver

Jag förlorade min fru och mina barns mamma, Jenny, i cancer torsdagen den 9 februari 2012. Jenny skrev en mycket uppskattad blogg under sin tid som sjuk. Den heter Jennys tankar och reflektioner och handlade om hennes funderingar kring att leva livet med en sjukdom som hon visste skulle komma att kraftigt förkorta hennes liv. En länk till hennes blogg finns här intill.

När Jenny blev sjuk började hon läsa bloggar om andra människor i samma situation som henne. Efter en tid som läsare bestämde hon sig för att själv börja skriva. Det skulle visa sig att bloggen blev ett enormt stöd, inte bara för henne utan även för andra. Hon tyckte det var befriande att skriva ner sina funderingar. Det stöd hon upplevde från sina läsare hjälpte henne oerhört mycket. Att hennes berättelse om sin resa dessutom på olika sätt hjälpte andra gjorde henne väldigt stolt.

Det är i skrivande stund bara två dagar sedan Jenny gick bort. Jag och mina barn är omgivna av närmaste familjen. Känslan av saknad är i det närmaste desperat. Frågorna är många. Tankarna snurrar. Därför tänkte jag följa Jennys exempel och börja skriva ned mina tankar. Förhoppningen är att det ska vara befriande och en hjälp på samma sätt som det var för henne. Jag vill skriva ned mina funderingar kring min sorg, mina barns sorg, hur vårt liv såg ut innan Jennys sjukdom och om hur vi tar oss igenom livet efter hennes bortgång.

Jennys blogg kommer att fylla en annan enormt viktig funktion. Den kommer att vara som en liten dagbok för våra barn när de blir äldre. Den kommer hjälpa dem att minnas. Den här bloggen har för avsikt att hjälpa dem minnas ännu mer.  Och därför börjar jag redan nu. För Jenny hamrade in ett budskap i oss under den sista tiden. Glöm mig aldrig!

Nej gumman, det ska vi verkligen inte göra.  

73 kommentarer:

  1. Vilken fint första inlägg. Lycka till med din blogg!

    /Lina

    SvaraRadera
  2. Jag beklagar din stora förlust. Jag följde Jennys blogg,och vet vilken fantastiskt människa hon var, hon blir aldrig bortglömd!
    // L

    SvaraRadera
  3. Åh, jag vet inte riktigt vag jag skriva - det känns så futtigt i sammanhanget. Men även jag beklagar din/er enorma förlust.

    Jag läste Jennys blogg (hittade hennes sida något sent dock) och kommer att läsa även dina ord. Jag tror orden och berättandet kan ha en läkande effekt (eller jag hoppas det iaf) och förhoppningsvis kan du, likt Jenny, finna lite stöd här.

    Ta hand om dig/er.

    Allt gott
    Elin i Umeå

    SvaraRadera
  4. Börjar med att beklaga den stora sorg som ni nu går igenom, Följde Jenny i hennes blogg hela tiden och verkligen beundrade hennes styrka i det fruktansvärda hon gick igenom. Hon skrev en stark blogg som berörde djupt. Vill jätte gärna följa er på er nya resa och jag tror också som någon skrivt här att genom att skriva lägger man en bit av sorgen när nått är jobbigt som på pränt och det kan lätta lite samtidigt som man får stöd från alla goa läsare och det har en enormt läkande effekt att på nått sätt inte vara ensam med det svåra.

    Allt gott önskar jag er nu och sänder iväg en Bamse Kram till hela er familj i det ni nu går igenom.

    Cattis

    SvaraRadera
  5. Vi finns för dig och resten av familjen. Den sorg jag känner som vän är ofantligt stor, ändå är det förmodligen bara en bråkdel av hur det är för er. Du, barnen och resten av familjen har förlorat den ni älskar mest av allt. Jag hoppas att du känner att detta är ett sätt att underlätta att sätta ord på hur allt känns och är, precis som Jenny gjorde. Du skriver precis som Jenny helt fängslande.

    Åh vad jag vill vara där och ge dig en riktig kram i detta nu...kram Camilla

    SvaraRadera
  6. Först vill jag börja med att beklaga sorgen!
    Jag är en av Jennys arbetskamrater och har förståss följt hennes blogg sedan hon började skriva. Hon har varit helt enastående som har delat mig sig av sitt liv på detta sätt! Vi har fått följa henne och fått svar på många av våra oroliga frågor, man har aldrig känt att man har trängt sig på henne heller. Hon va lika enastående när vi hälsade på henne, ända in till sista veckan hon levde, hon uppskattde besöken, trots att hon va så trött, hon var verkligen en fantastisk kvinna, din fru!
    Jag tror att din blogg kommer att hjälpa både dig och oss andra som står bredvid, att få bearbeta sorgen. Det krävs mycket mod och styrka av dig att skriva denna blogg, så jag önskar dig lycka till och ett stort tack för att du delar med dig!

    /Carina Lindström

    SvaraRadera
  7. Hej! Först av allt vill jag beklaga att ni mist er älskade Jenny.. Jag har inte läst hennes blogg så länge men den är otroligt gripande och fin. Den 21/6-11 förlorade jag min ena tvillingflicka Malin i en hjärntumör.. Hon levde 8 månader och 5 dagar efter sjukdomsbeskedet.. Att mista någon närstående är oerhört svårt och tufft för alla i familjen.. Min Malin blev 21 år.. Nybliven sambo, frisör, aktiv sportig tjej med massor av vänner..när Malin gick bort kände jag först att jag ville stoppa tiden men sen insåg jag att det hade inte Malin velat.. Eftersom Malins tumör (glioblastom) var obotbar och hon var helt sängliggande och helt förlamad, kunde knappt matas med flytande föda och hon kunde bara röra sina ögon så kändes det ändå skönt att hon lugnt fick somna in.. Det var inget liv för en glad 21 åring.. Idag är jag övertygad om att hon har det bra, är frisk och njuter av livet på andra sidan.. Vi försöker gå vidare och göra saker som vi vet Malin älskade så att hon får uppleva dem genom oss för jag känner att hon är med oss alltid..
    Att du fortsätter skriva är jättebra.. För barnen för dig själv för Jenny och för alla runt omkring er.. Man tappar minnet ibland och det kommer bättre och sämre dagar så då kan man gå tillbaka igen via bloggen.. Min Malin skrev också en blogg malincammero .blogg.se och hennes syster fortsatte ett tag på den innan hon gick vidare med en egen.. sofiecammero .blogg.se Jag skulle vilja skicka all världens styrkekramar till er alla.. Tiden läker inte alla sår men tiden gör det lättare.. Jenny är med er.. Varje dag, sekund och varje andetag.. Hon vakar över er!! Alltid!!!!

    SvaraRadera
  8. Hej Lars !
    Vill börja med att beklaga er stora förlust av en tapper kvinna.
    Har följt hennes blogg länge som många andra.
    Då jag själv jobbar inom onkologin ser jag detta dagligen i mitt liv och din blogg tror jag inte utan VET att den kommer att bli en värdefull plats för många.
    Kommer att följa dig på din resa här.
    Sänder alla mina varmaste tankar till dig o barnen samt alla era nära o kära.

    // Anja K-O

    SvaraRadera
  9. Lars,
    en mycket bra början på din egen blogg som jag definitivt kommer att följa! Läste Jennys blogg och jag beklagar din och din familjs sorg. Förlorade min mor i cancer när jag var 12 år och hade så önskat att hon antingen skrev en blogg eller en dagbok (detta var dock före Internets tid) för jag hade verkligen önskat att få läsa om hur hon mådde och kände.
    Jag tror att Jennys blogg kommer att bli oerhört viktig för dina barn, och att din - precis som du själv skriver - kommer att bli ett komplement till hennes.
    Ta hand om dig och dina barn!

    Många kramar från Jeanette

    SvaraRadera
  10. Vill bara skicka styrkekramar! Gripande, men det är underbart att du fortsätter skriva för att aldrig din fru ska bli bortglömd.
    Var rädd om varandra!/Gun

    SvaraRadera
  11. Vackert och fint du skriver Lars! Vi ska hjälpa dig att minnas Jenny! Hon har satt djupa spår i många av oss. Kärlek till hela familjen och till Jenny där hon nu är.

    SvaraRadera
  12. Känns bra att få "höra" din röst Lars. Vi tänker på dig, barnen och alla runt om er. Massor av kramar från oss./Ulrika och Saga

    SvaraRadera
  13. Jag kommer att följa din blogg. Jenny har satt djupa spår i många människor och även i mig. Tände ett ljus för henne dagen då hon gick bort. Önskar er allt gott, mycket ljus och värme och stöd.

    SvaraRadera
  14. Jag kommer också att följa din blogg. Jennys situation fick mig att uppskatta livet här och nu. Visst är det väl vad man någonstans vet och tänker på, men det är lätt att ta allt för givet och vardagslunken blir till veckor och år...utan att man reflekterar över hur bra man egentligen har det. För den insikten är jag henne evigt tacksam. Kram till dig och era fina barn.
    /Erika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Erika, du skriver precis som jag också känner! Jenny har verkligen fått mig att uppskatta livet och inse hur lyckligt lottad man faktiskt är! Det är jag också Jenny evigt tacksam för!
      Jag har följt Jennys blogg dagligen och känner en stor saknad att inte få höra något mer från henne men genom Lars blogg lever hennes liv vidare. Tack Lars för att du vill dela med dig! Kram till er! /En annan Jenny

      Radera
    2. Erika och Jenny, jag känner lika som ni!Att Jenny och hennes blogg har fått upp ögonen på mej och många fler att leva här och nu.
      Lars, jag med många tänker på dej och din fina familj! kram till Er// Hanna fd skelleftebo

      Radera
  15. Kristina Lundberg12 februari 2012 10:53

    Lars! Jag deltar i sorgen och saknaden efter Jenny.
    Jennys Fröken Kristina

    SvaraRadera
  16. Sänder en massa styrkekramar.
    Allt annat som jag tänkt säga känns tomt.
    Tror liksom de andra här, att det är en bra sak att
    skriva, berätta!
    Ta hand om er alla!
    Tände ett ljus här och mindes Jenny då jag fick reda på det i torsdags.
    Hennes blog fick mig att tänka på varje dag som en gåva.
    Kommer att följa din blog.
    Varma kramar

    SvaraRadera
  17. Väldigt vackert skrivet Lars. Saknaden efter Jenny är enorm och hon finns varje sekund i våra tankar. Vi kommer att finnas för dig och barnen och hjälpa och stötta varandra, vilket var Jennys önskan. Så fint att du har startat en blogg. Det kommer att hälpa dig. Stor varm kram Jennys mammma, barnens mormor din svärmor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kristina vad fint skrivit Beklagar verkligen sorgen för er alla !

      Radera
    2. Kristina, beklagar sorgen för dig och din man också! Det svåraste i livet måste vara att förlora ett barn, jag vill inte ens tänka tanken.
      Jag har beundrat Jenny så! Nu förstår jag vilken fin man hon har också. Det är en sån styrka att ta vid där Jenny slutade! Jag tror också att det är viktigt för barnen att få denna "dagbok" när de blir äldre, det hjälper dem att komma ihåg sin mamma och få se hur mycket hon betydde, inte bara för familjen.
      All kärlek till er anhöriga!

      Jennys arbetskamrat Carina

      Radera
    3. Kristina: Mina tankar går till hela er familj, Jennys syskon och syskonbarn. Tror även att du och de dina förutom Lars, Viktor och Klara kommer att ha stor behållning av båda bloggarna. Jag minns Jenny som en väldigt omtänksam tjej.

      Ta hand om er alla!

      Radera
    4. Kristina, jag tänker på dig och önskar att det fanns något som man kunde säga eller göra för att lindra sorgen...

      Varma tankar till er / Åse

      Radera
    5. Kristina: Så fint skrivet. Mina tårar bara rinner nedför kinderna när jag läser detta, tänker på eran familj och er sorg!! Livet är så orättvist. Jag har läst Lars blogg efter Jennys död och den är så berörande och kommer säkert att hjälpa till i sorgearbetet.

      Många Varma Kramar, tänker på er!/Kicki, (Lucas o Theas mamma)

      Radera
  18. Tack för att du delar med dej av era tankar och livet. Varma kramar Anna S

    SvaraRadera
  19. Hej Lars,
    Jag hade tyvärr inte hittat Jennys blogg under tiden hon levde. Jag är väldigt ledsen över att höra att hon nu har dött och lämnat dig och era fina barn kvar. Så oerhört grymt livet kan vara... Jag förstår att du är mitt uppe i allt praktiskt bestyr som det är när någon nära har dött. Personliga tillhörigheter, planerande av begravning, samtal med sjukhuspersonal och allt sådant där.

    Jag har själv inte haft någon som dött av cancer väldigt nära mig (förutom bloggvänner), men som läkare har jag följt många. Däremot har jag själv haft cancer samtidigt med små barn... men blivit frisk igen... Jag har också förlorat en 14-årig dotter i självmord. Så sorg vet jag mycket om. Fruktansvärd bottenlös sorg. Det var 3,5 år sedan nu så jag har börjat få perspektiv till det som har hänt och kan ärligt säga att jag har ett fint liv nu. Men det har varit väldigt tufft.

    Jag började skriva en blogg när Linnéa hade varit död i 3 veckor. Hela sorgeprocessen är dokumenterad. Kanske kan du hitta något som hjälper bland mina ord. Vill du får du gärna kontakta mig via mailen också.

    Mina tankar finns med er.

    Ludmilla

    SvaraRadera
  20. Väldigt Välkommet och klokt av dej!
    Jag har följt Jennys blogg senaste året och varit fast som många andra. Hon/ni har verkligen haft en intensiv och svår tid, trots det har ni kunnat ta vara på livets ljusglimtar. Jag kan aldrig glömma det hon skrev i somras " lördag hela veckan" Ni ville hinna så mycket och ta vara på alla tid, ni var igång till max. Dessutom har jag förundrats över det otroliga stödet ni haft från så många. Hoppas du ska känna att de finns för dej/er nu.
    Jag förlorade själv en son som var 25 år gammal 2010, vi hade ingen förberedelsetid, plötsligt stod bara polisen på bron med det overkliga beskedet.
    Förra veckan startade jag en blogg som heter "eftervärme" där jag vill tillsammans med Eriks vänner fortsätta att minnas och dela tankar. Jag tror att både du och jag har stor nytta av att fortsätta dela med andra, jag ska gärna följa "Resten av livet" Sköt om Er och känn vad sm känns rätt just för Er, det ser inte lika ut för alla så lyssna till ditt eget hjärta. Tänker på Er!

    SvaraRadera
  21. Vill också först börja med att beklaga er stora sorg,jag följde Jennys blogg och hon hjälpte många med sina ord och tankar!
    Ska absolut följa din blogg, och jag hoppas den kan bli till hjälp för dig. Varma kramar till er alla/Jeanette

    SvaraRadera
  22. Lars, Jag vill börja med att beklaga sorgen efter din fru Jenny, era fina barns mamma, en kär dotter och sonhustru, vän och arbetskamrat. Många är vi som sörjer henne, även vi som aldrig träffat henne annat än via bloggen.
    Många tårar ch för att inte tala har trillat när jag läst om ert liv sen hon blev sjuk och för att inte tala om när jag läste att hon dött.
    Jag är ganska övertygad om att bloggen kommer att hjälpa er att gå vidare, kanske räta ut ett och annat frågetecken för era barn när tankarna kommer.

    Jag är så glad över att Jenny och du kunde och orkade ha en fin kontakt med era vänner under sjukdomstiden, det betyder mycket. Jag vet. Jag förlorade en vän i cancer för ca 10 år sen, och hon valde att inte ha kontakt med oss vänner, det gör fortfarande ont, men det var hennes val och det måste jag respekteraom än det är tungt.

    Jag kommer att följa din nya blogg.
    Styrkekramar till dig, och er familj. Jenny vakar över er alla där hon finns nu. Kram från en anonym läsare

    SvaraRadera
  23. Beklagar er stora sorg! Jag hittade Jennys blogg mot slutet, så stark och underbar kvinna hon verkade vara. Trots att jag inte kände henne har jag fångats av henns fina blogg och tårarna har runnit.
    Vad fint av dej att fortsätta skriva och fortsätta bevara minnet av Jenny! Vi är många som kommer att följa dej också!

    Jag har själv förlorat anhöriga i cancer, dock inte i den närmaste familjen. Men sorgen var stor och det måste den få vara. Det som dock gav mig lite tröst och ett större perspektiv var några böcker av författaren Sylwia Browne och Benny Rosenqvist. Förstår att det inte är läge att läsa något just nu, men jag ville ändå dela med mig.

    Jenny är med er! Ljus och kärlek till er!

    SvaraRadera
  24. Fantastiskt!
    Deltar i Er sorg, barnens och din samt övriga familjemedlemmars, släkt och vänners.

    Vilken man Jenny har.
    Jo, jag skriver har, inte hade,eftersom Jenny kommer leva kvar för alltid hos så många oavsett vad som händer i framtiden för alla parter. Det är min personliga övertygelse.

    Lars.
    Du verkar vara lika ödmjuk, stark och kärleksfull som din älskade Jenny var. Blev så glad när jag såg att du startat en egen blogg så vi läsare, som förut var Jennys läsare, nu blir dina läsare, får följa resten av ert liv. Jag kommer läsa här med varmt hjärta.

    Säger bara Tack och ta väl hand om Er hela familjen.
    Hälsningar Nincasol

    SvaraRadera
  25. Hejsan!
    Tyvärr läte jag bara din älskades blogg i slutet, men oj så stark kvinna, jag var så tagen av hennes mod och på det vis ni levde. Känner så fruktansvärt stakt på dej och dina barn och övriga anhöriga, förlorde själv en mycket nära för precis ett år sedan i denna vidriga sjukdom.

    Jag kommer att läsa din blogg Lars och jag hoppas och önskar att du med kan få styrka genom din blogg, och jag är övertygad om att Jenny är med er ni kan bara inte ta på henne *ler mjukt*

    massor med ljus och kärlek och styrka till dej och de dina<3<3<3

    SvaraRadera
  26. Fint av dig Lars att fortsätta,jag tror du får känna samma delaktighet som Jenny kände av sitt skrivande.Tiden läker sina sår men man glömmer inte.Kram till dig och din familj....tänker oxå på mormor Kristina!! Mvh fam Andersson i Norrköping.

    SvaraRadera
  27. Hej Lars! Jag tror att skriva är ett bra sätt att bearbeta det man varit med om och det som händer just nu. Att dela med sej krävs styrka så tack så mycket för att du väljer precis som Jenny gjorde att låta oss vara med, tänka och stötta er på det sätt som vi nu kan! Ta hand om dej! Kram Marie

    SvaraRadera
  28. Tänker så mycket på er!
    Tacksam att du orkar blogga då man hela tiden tänker vidare vad händer nu när Jenny inte finns hos er!
    Önskar av hela mitt hjärta att ni finner styrka o kraft mitt i all er sorg
    Kram från en bloggläsare i Småland

    SvaraRadera
  29. Sänder dig en stor kram Lars.

    SvaraRadera
  30. Fredrik Forsberg12 februari 2012 18:03

    Vi tänker på er och sörjer med er, Jenny är en solstråle som alltid kommer att lysa och vi kommer inte att glömma henne. Skulle det va nått så tveka inte att höra av dig vad det än är. Kramar Fredde och familj

    SvaraRadera
  31. Mina varmaste tankar går till dig och barnen.
    Kommer att läsa din blogg och önskar dig lycka till med den.

    SvaraRadera
  32. Stor kram till dig och dina barn.
    Jag vet hur jobbigt det är att förlora någon:(

    SvaraRadera
  33. Jenny kommer inte att glömmas. Många varma tankar till er!

    SvaraRadera
  34. Lars..Förstår din och barnens smärta just nu..Skönt att familjen finns omkring er,tillsammans blir ni starka.Sköt om er och vila mycket för detta tar massor av energi.Kramar

    SvaraRadera
  35. Styrkekramar till er... <3

    SvaraRadera
  36. Du skriver så otroligt klokt och vackert.
    Varm kram, Heléne

    SvaraRadera
  37. Beklagar förlusten men inte sorgen. Sorgen behövs för att hela.

    En stor kram till dig och barnen.

    SvaraRadera
  38. Min son sa likadant som din älskade "glöm mig aldrig" - http://www.blogger.com/blogger.g?blogID=6081370990677242879#editor/target=post;postID=5095382047186799001

    SvaraRadera
  39. Hej Lars, Viktor och Klara!
    Idag då jag var ute och tog en promenad i det fina vädret kom jag att tänka på promenaden Jenny och jag gjorde för ca 11 mån sedan. Vi möttes på södra sidan av Lejonströmsbron av en slump. Hon kom gående upp för backen, pigg och glad. Hon hade avslutat sina behandlingar och såg ut "som vanligt" igen. Jenny berättade att ni skulle och åka slalom senare på dagen.
    Under dagens promenad fanns Jenny med mig. Jag tänkte på vårt samtal som handlade om livet, mest om framtiden, men även om hennes sjukdom. Hon önskade så gärna kunna börja arbeta igen. Jobba natt med min sambo (som jobbar på samma avd som Jenny) "ligga i var sin soffa och bara prata", som de brukade göra då det var lugnt på jobbet.
    Vår promenad var så behaglig, er Jenny var en människa som man gärna ville vara tillsammans med.
    Tänker på er...............//EvaL

    SvaraRadera
  40. Du skrev så underbart fint avslut på Jennys blogg... fast man inte känner er så har ni berört mer jag tror ni någonsin förstår.
    Tack för att vi får följa med på den fortsatta resan.

    SvaraRadera
  41. Om man vill hedra Jennys minne, är det ngn speciellt fond ni vill att man ska betala in till?

    SvaraRadera
  42. Vet inte hur många gånger jag varit in på Jennys blogg efter det tråkiga och ofattbara besked du lämnade oss mitt på dagen i torsdags...du gjorde ett helt fantastiskt starkt sista inlägg!! Blev så överraskad idag att du skrivit ett nytt inlägg! Antar att jag om och om igen kommer att besöka hennes blogg för att bearbeta sorgen och minnas denna tappra, underbara tjej! Kommer även att följa dina/barnens fortsatta tankar..."resten av livet". Tänker mycket på er!
    Kramar

    SvaraRadera
  43. Har följt Jennys blogg ett tag o blev bestört och ledsen när jag läste ditt inlägg i torsdags. Mina varmaste tankar till dig o familjen! Kommer att följa din blogg nu. Har själv förlorat min mamma i denna hemska sjukdom, o trots att det har gått drygt 5 år sen hon somnade in så är saknaden enorm. Ta hand om er!
    kram..

    SvaraRadera
  44. Lars, Ja beklagar verlkigen! hela denna berättelse har berört mig enormt..
    Jag såg Sofias änglar reprisen idag och var in på hennes blogg och började läsa.. såg från hennes blogg att hon läste jennys blogg och sedan vidare hit! Jag vet inte vad ja ska säga.. men ja kommer fortsätta läsa din blogg..
    Tack för att jag får fortsätta följa era tankar och eran fortsatta resa i Livet.
    Sara i Gävle

    SvaraRadera
  45. Jag hann aldrig "känna" Jenny genom hennes blogg förrän det var försent, men jag har läst igenom hela hennes tid på bloggen. Jag kan inte säga att jag vet eller förstår hur ni som familj har haft det, och jag vågar inte ens påstå att jag har en aning om hur dessa 2 år har varit för er... för det vet jag inte.

    Må din fru vila i frid och för all tid slippa mer smärta. Ni har en alldeles egen skyddsängel som vakar över er nu.

    Jag kommer följa din blogg. Ta hand om varandra!

    SvaraRadera
  46. Jag är där du är nu fast om ett par veckor. Det är svårt att sätta ord på tomheten, det är svårt att förklara hur tankarna snurrar och hur svårt det är att få grepp om dom. Det är att förstå vad som faktiskt händer eller har hänt trots att man var där, eller är där. Jag har följt din fru, kanske för att försöka förstå mer av det jag varit med om, och det är fruktansvärt för alla nära det som hänt er, men det är också i allt det hemska fint att få ha varit med, varit nära och hjälpt så mycket man kunnat med kärlek. Jag ska inte skriva mer för man kan inte förklara, men man vet om man varit där. Ni har barn och jag tror dom kommer hjälpa dig att hålla dig uppe. Uppenbarligen klarar man mer än man någonsin trott, eller hur.

    SvaraRadera
  47. Livet är inte rättvist.....ingen småbarnsförälder ska behöva att gå igenom detta...vare sig Jenny eller du Lars, så enormt sorgeligt.

    Lider också med Jenny´s mamma och pappa, som heller inte ska behöva vara med om att förlora sin dotter, tänker på er med.

    Tänk massor, känn massor, låt precis allt ta sin tid.......
    Men lova mig en sak........känn ingen skuld senare, när första tillfället att le återigen träffar er, för att ni alla har det bra.....är precis vad Jenny allra mest skulle önska sig.

    /John

    SvaraRadera
  48. Beklagar er sorg. Jag minns Jenny från ungdommen. En fantastisk fin tjej och alltid go och glad. Visste inte att hon var sjuk och har suttit och läst hennes blogg i efterhand. Det är så fruktansvärt. Jag kommer att följa din blogg och jag hoppas att era barn kan ge dej styrkan att kämpa och att du ser Jenny i dom. Jag tänker inte säga att jag förstår hur det känns, för det gör jag inte, Önskar dej och barnen all lycka i framtiden. Kram JF

    SvaraRadera
  49. Hej Lars! Vilket klokt initiativ av dig att starta upp en egen blogg! Det kommer att vara ovärderligt för era små att få kunna ta del av när de är äldre!

    Jag var och hälsade på Jenny precis en vecka innan hon somnade in. Fattade aldrig att slutet var så nära!! Förstår fortfarande inte att hon är borta och jag kan bara föreställa mig hur det måste vara för er nu. Tänker på eran familj varenda dag! kram

    SvaraRadera
  50. Jag sänder varma tankar till Dig Lars och Barnen! Kommer att följa även din blogg. Du skriver väldigt vackert och välformulerat. Saknaden efter Jenny är stor men det känns bra att nu få möjligheten att följa resten av er fina familj!!

    Kramar Caroline C

    SvaraRadera
  51. Glömmer aldrig Jenny. Jag vet att hon är glad över att du fortsätter med att skriva. Kramar till dig, Viktor och Klara./Sofie

    SvaraRadera
  52. så fint att du ska skriva blogg! ska lägga till den i favoriter!

    SvaraRadera
  53. Hej Lasse!

    Det är fruktansvärt svårt att veta hur jag skall formulera mig i denna stund. Jag kan inte ens försöka sätta mig in i vad ni går igenom nu. Jag vet dock att skriva ner sina tankar och känslor har hjälpt mig i svåra stunder. Jag tror att det säkert kommer bli ett sätt för dig att bearbeta allt som hänt, och kommer att hända. Att låta Jennys blogg, och din blogg bli som en dagbok för barnen, är en väldigt fin tanke och jag är säker på att de kommer tacka er för den omtanken.
    Jag känner att alla ord jag nu skriver blir otillräckliga. Men jag vill att du ska veta Lasse att du och din familj kommer alltid ha oss som vänner. Behöver du någon att prata med eller att hälsa på, så finns vi här.

    Många kramar till er!
    Johan L.

    SvaraRadera
  54. Jag beklagar så mycket din sorg. Att du har förlorat din fru, din vänn, mamma till dina barn.
    Tack för att du vill dela !!.
    Jag - med två barn i exakt samma ålder- uppskatter att jag nu kan få ta del i hur det går för dig, för barnen. Om jag själv kommer dö av den cancersjukdom jag har- så hoopas jag att det du skriver framöver kan var till stöd för mig. Varje familj är naturligvis unik- men hoppas endå det kan gi mig en inblick i hur tiden- utan mamma, och fru- kan vara.
    Lycka lycka till.
    mvh Ingrid

    SvaraRadera
  55. Hej.
    Ännu en hälsning från en av Jennys bloggläsare. Är så tacksam att få följa din och framför allt barnens fortsatta liv. Din hälsning till Jenny Lars där du frågade om det var bra så - är något av det vackraste jag läst.
    Många tankar och kramar till er alla från Annette.

    SvaraRadera
  56. Hej Lasse.
    Vi känner inte varandra och kommer, förmodligen aldrig att träffas. Men jag hoppas att du känner att vi är många som stöttar dig och tänker på dig/er. Jag har inte upplevt sorgen av att förlora mina barns pappa och min livskamrat. Men jag har förlorat en förälder, bägge mina svärföräldrar och flera nära vänner till det ord många av oss fruktar mest av alla - cancer.
    Jag gör vad jag kan. Skänker pengar till cancerfonden, lever ett hälsosamt liv, lämnar cellprov och går på mammografi. Rädslan finns alltid där ändå. Hade en hjärntumör som liten, är idag helt frisk, men med tre barn och cancer i släkten finns alltid oron där.
    Fortsätt att skriva. Med handen på hjärtat var det med 100% säkerhet det som tog mig ur det svarta hål man sakta sakta glider ner i när allt "lägger sig" och det praktiska arbetet är över.
    Jag skrev brev till mig själv, till min pappa, till mina barn. Och dikter. Massor med dikter. Här är en jag skrev till min pappas begravning.

    Varma kramar till dig och dina barn, jag kommer att följa dig här och i mina tankar.


    Du kämpade länge och hade det svårt
    och fast det var väntat har det tagit så hårt

    att du nu är borta, någon annanstans
    jag skulle inte funnits om du inte fanns

    det känns som jag gått sönder , har brustit mitt itu
    jag måste få veta,säg mig var är du?

    jag vet att svaret ej finns att få -
    du måste få vila sen fortsätta gå

    men jag hoppas jag får se dig i mina barns blick
    och att jag kan ge dom det som jag o Tomas fick

    någon som bryr sig om både starka och svaga
    som inte finns där bara för att behaga

    utan alltid försöka ge de rätta orden
    ja du var en sorts ängel redan här på jorden

    (Skriven av Maria Eriksson till minne av Erling Eriksson)

    SvaraRadera
  57. Lars jag har följt Jennys blogg hela tiden och varit så otroligt imponerad över hennes styrka hon har lärt mig så mycket och våra tankar finns nu hos dig och barnen. Leo frågade var Jenny var just nu och jag sa att hon har flyttat in i hjärtat på alla som Älskar henne och så känns det hon kommer alltid att finnas i alla våra hjärtan och självklart störst i ditt och barnens kram till er alla från Leos Mamma Ulrica Andersson

    SvaraRadera
  58. Hej
    Jag är också en av Jennys bloggläsare som har haft cancer Själv.
    Tänker på er och skickar massor med positiv energi till er.
    Kram
    Natalie

    SvaraRadera
  59. Har följt Jennys blogg och varit imponerad av hennes styrka, blir även imponerad av din styrka att börja skriva. Tror barnen kommer att uppskatta det mycket när dom blir äldre och även Jenny har nog ett stort leende när hon tittar ner och ser att du gör allt för att barnen ska få lära känna sin mamma men hon inte finns kvar hos er. Styrkekramar till er alla.

    SvaraRadera
  60. Hej Lars,
    Ditt val att skriva tror jag är så fantastiskt viktigt. Fokusen läggs ju alltid på oss, på patienten. Ofta, tror jag, så är vi nog rätt OK. Vi vet ju hur vi känner (inte alltid, men för det mesta :) Vi är mer oroliga för er, för andra, för nära och kära. Hur ni känner, hur ni VERKLIGEN känner, det är väldigt svårt att veta. Och det är lätt att glömma att det alltid finns fler än en person i en familj som lider av cancer. Traumat är ju så vidsträckt.
    Så, att du delar med dig av känslor, erfarenheter, upplevelser, är en viktig gåva. Kanske kan en annan make, fru, partner, vän, läsa din blogg och känna att de inte är ensamma i sin situation. Så tack, stort tack. För att du orkar, så länge du har lust och orkar.
    Mina allra varmaste tankar går till dig och din familj. Jag önskar er den allra ljusaste framtid.

    SvaraRadera
  61. Hej Lars.
    Tack för att du skriver, och delar med dig mitt i allt.
    Jag hittade hit genom tips, och har inte läst Jennys blogg tidigare. Kan relatera till det du skriver, så jag kommer titta in här mellan varven.
    Sköt om dig och dina nära.

    SvaraRadera