Jag gjorde
min andra dag i den nya vardagen idag.
Jag lyckades ganska bra med den första. Men idag blev lite stressigt på
eftermiddagen. Det räckte för att det här lugnet jag känt ett tag nu skulle
börja darra. Planen spricker och man känner plötsligt att man står själv med
allt. En reaktion på rent praktiska ting som skickar en rakt in i saknaden.
En nyttig läxa kanske?
En påminnelse om att det här lugnet är rätt bräckligt. Det är fantastiskt att
känna det där lugnet, men det måste liksom tas om hand på rätt sätt för att
bestå. Jag måste lära mig det.
Blir sittandes framför skåpet med burkar. Behöver en för resterna efter
middagen. Men jag blir sittandes där istället. Blir liten igen. Är vilse igen.
Men då kommer pappa. Får så mycket hjälp av mamma och pappa nu. Av svärmor och svärfar.
Av en hel massa andra. Och jag inser att jag inte alls står själv med allt.
Pappa tar hand om ungar och disk.
Jag blir vuxen igen och åker och tränar.
Så sant..känner igen litenheten när sorgen kommer över mig också.Helst om jag är utröttad av olika naledningar.Klokt att träna!Kramar
SvaraRaderaAtt ditt lugn darrar till vid stress och att luften går ur dig är mer än fullt förståligt. Det går åt så otroligt mycket energi till att orka tänka alla intensiva tankar och bära på alla starka känslor.
SvaraRaderaSaknaden - när den känslan hoppar på en kan väl ingen vara stark. Om man tappar andan behövs en "stund" för att hämta igen den, allt behöver sin tid och kräver sin tid för att bli bra.
Skönt att du har föräldrar och svär föräldrar "runt knuten".
Vägen till ditt ofrivilligt nya liv har du ju precis börjat lägga, det blir bra - men på ett annat sätt.
Glöm inte att ta djupa andetag ofta!
Ovanstående inlägg var så bra, och precis som där står så vore det nästan mer konstigt om du inte kände det så här. Att våga släppa lite på känslorna, att våga ta emot hjälp, och att faktiskt inse att det tar tid att landa i den vardag du nu står inför. Livet är underbart och väldigt skört, det vet du och många andra också.
SvaraRaderaJag tycker du är helt fantastisk, och det känns skönt att du har många som stöttar dig. Man är sällan så ensam som man tror.
Håll fast vid den känslan.....kram.
Godmorgon, idag blir en bra dag för dej, glöm inte "lägga" den till samlingen. Rätt som det är så är det de dagarna som tar överhand. Kram
SvaraRaderaVilket fint inlägg. Och vad fint det är med familj. Ta hand om er allihop, tillsammans är ni starka. Duktigt att åka och träna.
SvaraRaderaDet är så här för oss alla i sorg Lars.Bli nu inte rädd men när du känner denna känsla av saknad och bräcklighet så hjälper den dej inombords.Du kommer att känna dej starkare efter varje "bryt"Ibland kan det kännas hopplöst men barnen är dina livlinor och dom hjälper dej.Du kanske inte ska jobba för mycket nu i början utan låt kroppen känna och bestämma.Kram Kia (ängeln Simons mamma)
SvaraRaderaSå skönt ändå att du har dina föräldrar och svärföräldrar. Att vara någons barn när man ändå måste vara stark inför sina egna barn. Vad skönt också för dina barn att ha sina mor- och farföräldrar. Var rädda om varandra.
SvaraRaderaså skönt du fick känna dej liten, så fint att pappa kom och så bra du fick åka och träna. Är så glad att du har det stöd du har dina föräldrar jennys föräldrar som också är i stor sorg.....som de andra har skrivit så kommer det fler sådana dagar, men de måste få komma DE dagarna bär dej framåt...Saknaden gör ju så fruktansvärt ont, ibland så det nästan blir overkligt...(min känsla) ibland väntar jag som bara att pappa ska komma in genom dörren som om han bara är på en resa *ler* jo de är på en resa jag tror de är på en väldigt fin resa fri från smärta och lidande...vi får ju se dem en dag igen.
SvaraRaderaljus o kärlek
sussi / ursviken
Följer dig och dina funderingar härinne. Du är helt fantastisk på att få till orden så att man verkligen förstår vad du menar. Jag ville mest bara säga hej och att det känns angeläget att kika in här i bland för att liksom se hur ni har det. En medmänniska som skickar värmande tankar till er.
SvaraRaderaInstämmer med övriga, vilken förmåga du har att beskriva så man förstår. Och insikten du redan har om att det behövs ytterst lite för att "rälsen" ska bli krokig, är så bra. Gå inte ut för hårt. Men du behöver nog inte så många råd, du verkar vara en mycket klok o lyhörd man. All kärlek o värme till dig o barnen!
SvaraRaderaFrån Maria i Dubai
Jag tänker att en sådan händelse och sorg som du vart med om och går igenom, kommer ta tid att läka och bli så mycket hel som du kan som människa.
SvaraRaderaInstämmer att du verkar så mycket klok och lyhörd och har så goda råd till dig själv. Men av egen erfarenhet av att ha känt mig liten och vilsen, så försök att bara vara där du är med dig själv.
Tillåt dig själv att känna dig liten och vilsen, tillåt dig själv att du måste inte lära dig hantera allt på en gång. Det finns tyvärr inga genvägar. Allt måste få ta den tid det tar. Tillåt dig själv att tänka så.
Jag förstår att du kan känna dig väldigt ensam, det skulle jag också ha gjort. Men jag tror någonstans att det är barnen som håller upp dig, som ger dig ork och kraft att se framåt.
Tänk på, att barnen Älskar Dig för att du är den du är, för att du är deras pappa och just därför är du det bästa som finns för dem.
Tänker på dig och barnen! Kram // Tvillingmamman Charlotta, Sjungande
Man vill ju inte vara ledsen och tänka på allt som är svårt - men det är nödvändigt. "Stay with your feelings". Jag tror att det blir lättare att skratta om gråten också får komma fram. Du skriver så jättefint om ditt liv och jag skickar mycket kärlek till dig och dina barn. Men kom ihåg - om det kommer dagar då du känner dig rasande, så svär och rasa här om du känner för det! Det tål vi säkert :o) Det här är i första hand DIN ventil.
SvaraRaderaStor kram, AK
Du skriver så otroligt fint, det är så viktigt att låta alla känslor komma, låta sorgen ta över ibland, vredet och riktigt känna hur ont det gör. Sen låta dom stunderna med glädje och hopp verkligen få spira och njuta då. Jag önskar er allt gott, tack för att jag får följa din och din familjs liv. Allt styrka och gott till er! / Lina
SvaraRaderaI många kommentarer som skrivits under inläggen kan man läsa goda råd. "Goda råd är dyra" säger man, men i denna blogg kommer de gratis och som jag känner är alla kommentarer verkligen välmenade. Jag tror även att det för många kan vara en tröst att få ge råd om man själv varit i ungefär samma tunga situation och vet hur det är. Att hantera känslor är svårt, speciellt de tunga smärtsamma och de är dessutom svåra att sätta ord på! Mitt i din svåra tid hjälper du andra att sätta ord på vad de känner genom ditt sätt att skriva Lars - båda era bloggar är så öppna och hjärtliga och betyder mycket för många!
SvaraRadera/Elisabeth
Hej Hittade din blogg genom en annan. Läst det du skriver. Känner så med dig. Min man dog för snart 9 år sedan av gallvägscancer. Han var sjuk i 6 veckor och dog endast 38 år gammal. Jag blev kvar med två söner då 10 och 15 år. Nu när jag läst det du skriver, föll jag ner i "svarthålet" igen, men som tur är tar jag mig upp snabbt igen, då det gått flera år sedan min sorg var "färsk" Vill bara säga. jag känner med dig och dina barn. Skickar styrka och kramar. (det finns något som heter VIMIL = vi som mist någon mitt i livet. Det hjälpte mig på min väg genom livet efter att min man dog)
SvaraRaderaTa hand om er och låt även andra ta hand om er!
SvaraRaderaJag blev ensam med mina söner, när min man och deras pappa dog för 7,5 år sedan, i cancer. Det gick snabbt, bara 8 veckor från diagnosen. Vi hann aldrig förbereda oss. Sönerna var då 12 o 14 år. Det är fortfarande min största sorg och ibland ilska att de inte fick behålla sin pappa. Trots att jag hittat en ny kärlek och en fin bonuspappa, så finns sorgen där, livet blir inte detsamma. Men vi har lärt oss leva med detta, och vi tar vara på livet, precis som han hade velat. De har vuxit upp till fina och självständiga män, snart 20 o 22 år. Vi håller deras pappa vid liv, pratar mycket om honom, han finns med oss. Tänker mycket på er och jag blir glad att ni har god hjälp av era anhöriga. Jag hade/har fantastiska föräldrar, vänner, kollegor som hjälpte mig vidare. Har fortfarande mycket god kontakt med mina svärföräldrar, sönernas farfar och farmor, precis som tidigare. Kram Carita
RaderaFredag kväll, och jag vill bara skicka stärkande och varma kramar till dig och barnen. AK
SvaraRaderaKunde inte ha skrivit det bättre själv! :-)
RaderaJsg önskar Jennys alla anhöriga - Familj en lugn & "fridfull" fredagsnatt.
HOPP <3 och goda tankar om framtiden trots all kaos som antagligen råder bara för att få vardagen att lunka på......
ALLT gott till er alla *NU!!!* efter allt svårt ni nu MÅSTE ta er igenom!!!
God natt! Sov hårt och BRA - det rensar hjärnan!!
//B1an U:a
Så fint du skriver och beskriver din och barnens liv idag, och vilken styrka och energi du får genom detta. Alla inlägg ovan är fantastiska, alla med sådan kärlek och önskan om att ge ljus, kärlek och styrka. Att du ibland känner att "nej......." det är absolut inte konstigt, allt detta måste få ta sin tid, och saknaden kommer alltid att finnas, den bara förändras med tiden. Styrkekramar till dig, dina barn, och alla anhöriga till er som nu kämpar vidare.
SvaraRadera