Just nu vill den där riktiga glädjen inte riktigt infinna
sig. Oavsett vad som händer runt omkring mig. Det har inte varit så tidigare. Det
har liksom gått att komma runt allt jobbigt och tråkigt. Det tråkiga har haft
sin tid och det roliga sin.
Men nu är det mest tomt. Mest hela tiden.
Jag saknar dig gumman.
Jag saknar dig gumman.
Självklart ska det kännas tomt å en saknad när man förlorar den man älskar å trodde man skulle få dela livet med..Styrkekramar till dig från Annica..
SvaraRaderaVardagen har kommit ifatt dig. Innan har det varit så mycket, först Jennys sjukdom, hennes död, planering inför ett sista farväl. Och sen.... blir det bara tomt och ensamt och tungt. Det måste få vara det. Du får vila i det tills det kommer andra dagar. Bättre stunder, lite nu och lite då. Det ÄR förfärligt det du (och barnen) har varit med om och går igenom. Du måste inte vara stark, du måste sörja och känna sorgen och tomheten.
SvaraRaderaKram/E
Lars..jag känner med dig.Denna helg har jag saknat min älskade pappa oerhört mycket...Det kommer och går.Jag vet hur tomheten kan kännas och saknaden av närvaron som man fortfarande kommer ihåg.Tillåt dig att känna även om det gör fruktansvärt ont,jag tror att det är viktigt att låta alla känslor få utrymme i olika perioder.Tänker på dig och barnen.Kramar Angelica /projektomtanke.blogspot.com
SvaraRaderaLars, du har haft så mycket omkring dig så länge, och kanske känt att du vill vara starkare utåt än du egentligen är, inombords. För att stötta din familj. Jag tror att du nu kommer närmare din egen sorg, när det inte finns tusen yttre saker att "fly in" i. Plus att du måste vara uttröttad. Försök stå ut och var där du är. Det är helt naturligt, även om det inte alls är roligt. Försök komma underfund med hur du bäst kan stödja dig själv i det här förändrade livet. Jag känner med dig och din familj och skickar massor av medmänskliga, kärleksfulla och stödjande kramar till er! AK
SvaraRaderaDet är svårt att fylla deras tomrum... Men livet måste gå vidare. Tur att vi har barnen som hjälper oss på vägen. Du gör det jättebra som kämpar på. Skulle vilja stanna tiden men det går inte....vi måste fortsätta följa med och vara en del av livet:) ta hand om dej och alla runt dej dej som kämpar på. Kram Anna
SvaraRaderaVill bara ge dig styrekramar. Kärlek och styrka till dig kram!!/ träsktroll
SvaraRaderaDin styrka är att du vågar tala om att det ÄR jobbigt NU!!!
SvaraRaderaFokusera inte på hur du ska ta dig ifrån sorgen så snabbt som möjligt - tillåt den att finnas med dig nu istället!
Låt sorgen ta den tid den behöver - för den tid den behöver tar sig sorgen ändå på ett eller annat sätt.....
Var inte orolig att du är för "jobbig" eller FÖR ledsen. Om du skulle bli det i längden säger dina riktiga vänner ifrån!! och de förstår mycket mer än du kanske tror just nu!
Du har all rätt i världen att känna dig TOM och känna en enorm saknad. Du har mist dina barns mor och din älskade hustru nyligen!!!!
Det tar tid att skapa sig ett eget stabilt liv när man är van att vara två...Jag önskar dig all kraft att orka med din vardag mitt i all tomhet och saknad!
Sov gott - God natt & kram
//Elisabeth
Jag skulle vilja uppfinna ett "sorg & skana plåster" som alla som mist någon kär kunde sätta över sitt hjärtat för att lindra sin aldra smärtsammaste sorg.
SvaraRaderaElisabeth.
Stoor kram med massor med kärlek och energi .. allt kommer bli bra!
SvaraRaderaKristin
Krama barnen och bida tiden. Kör en sväng med bilen lyssna på musik och gråt. Låt saknaden och sorgen få härja fritt en stund.
SvaraRaderaInget blir som förr. Men rätt va det är så har du skrattat gott igen. Från hjärtat och du känner livet smyga sig på igen. Inte som förr med ändå...
Hälsningar Maria
Förstår precis hur du känner Så kände jag när jag miste min man I början har man så mycket praktiskt att ta hand om sen kommer "smärtan" över att ens älskade är borta för alltid Låt sorgen ta sin tid det blir bättre men det tar olika tid för människor att sörja jag kan börja gråta ännu efter tre o ett halvt år saknaden kommer aldrig gå över men det blir lättare att handskas med den Ha det bra med dina söta barn tur att du har dom Du ska veta att jag tänker på er Kramar till er alla tre Ps det blir alltid jobbigare till helger som Påsken nu t.e.x men jag säger Glad Påsk ändå
SvaraRaderaLars.. Jag har läst någonstans att sorgen är "randig". Den kommer, den går den kommer igen! Hoppas du har någon att prata med, kanske en kurator eller liknande. Min erfarenhet av det är bra. Jag kunde gå från stor sorg till lika stor ilska! Kände mig ensamast i världen trots barn å familj omkring mig. Fick bra " verktyg" att använda av när jag hade det svårast. Varma Cyberkramar till dig och din familj. Mia
SvaraRaderaLars, det är ingen tröst, men jag känner som du en längtan efter Jenny som är enorm. Kände det så starkt när vi såg på hockey hos dig och klockan var 21.00! Då brukade hemtjänsten komma.
SvaraRaderaVi ska stötta och hjäpa varandra.
Kram svärmor.
Klart det kommer över dej nu, allt som har hänt! Även om det inte känns så nu så kommer det bli bättre, men man måste sörja......Styrkekramar till dej!!!!
SvaraRadera/Marie
Jag sörjer med dig Lars, du och barnen finns i mina tankar varje dag och ändå känner vi inte varandra. Styrkekramar/Helena
SvaraRaderaJag lider också med dej, och vet av erfarenhet hur tomt det blir, hur obeskrivligt ont det gör. Men................. det måste få göra ont. Försök få någon att verkligen prata ordentligt med om du känner för det. Jag tror att det är av värde att riktigt få vrida och vända på allt det som varit, alla era 16 år tillsammans. Först då kan du kanske se att livet finns kvar för dej och barnen, så som Jenny önskade. Men du gör rätt som inte "springer ifrån" sorgen och saknaden, den ska hjälpa dej vidare. Glädjen återvänder , men på ett annat sätt, ta all hjälp du behöver, gör det som känns rätt för dej. Lycka, lycka till från en som kommit en bit på väg och kan glädjas över livet igen.
SvaraRaderaSorgen kommer alltid att finnas. Vi måste lära oss att leva på ett annorlunda sätt. Tomheten, saknaden över en person man har älskat så mycket kommer alltid att finnas. För mig har det snart gått ett år sedan jag miste min älskade dotter. Tiden, ja jag vet inte, tiden kanske gör sitt också men man måste lära sig leva med sorgen. Det är denna eviga längtan som är svår, längtan efter att allt ska vara som vanligt. Cornelia
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaÄr inne på din blogg titt som tätt och följer dig och barnen i eran kamp om att hitta en rutin,en vardag,ett liv efter att eran älskade maka/mamma gått bort!
Idag så vill jag bara ge dig en kram fylld med värme och energi,det kommer att bli bra,men det kommer att ta tid.....
Ja, kanske är det nu det riktiga fallet börjar.. Våga falla, som många tidigare sagt. Lev väl!
SvaraRaderaKram! Jag tänker på Jenny flera gånger varje dag. För er som stod henne närmast - det såklart ni saknar henne! Och det är väl på ett sätt tur det, att man saknar, för det betyder ju att Jenny gjort avtryck. /Monika
SvaraRaderaDet kan vara jättejobbigt i flera flera år och så är det det går inte att göra så mycket åt det egentligen. Man gråter och känner en sån smärta i själen, tryck över bröstet...........då brukar jag tänka på vad min mamma skulle sagt om hon hade kunnat prata med mig från döden och då kan jag ju inte annat än skratta och så gråter man igen för det........sen kan det kännas lite lättare en stund och så går tiden men saknaden finns alltid kvar, en smärta om att man aldrig får se dom igen........men för att inte hamna för djupt ner så försök att tänk på vad Jenny hade velat att du gjorde trots att man är ledsen många ggr och man får nästan ångest! Många många kramar till dig, detta var ingen glädjande kommentar men det är faktiskt helt ok att du är nere bara du tar dig upp igen!!!! /M
SvaraRaderaDet ordnar sig, det kommer bli bra........ Men det är tråkigt, sorgligt och man vet att det är som det är. Det går inte att ändra på, även om man skulle kunna offra nästan vad som helst för en liiiten stund tillsammans:((
SvaraRaderaTusen styrkekramar!!!
SvaraRaderaFin blogg tusen bamse kramar till dig och din familj
SvaraRaderaHar följt Jennys blogg och nu din och jag är mycket berörd...du skriver så himla bra, på ett sätt som kan hjälpa många som har sorg....jag önskar dej o barnen och era nära och kära en fin påskhelg....kämpa på...kram från Skåne
SvaraRaderaDu skriver verkligen så himla fint.
SvaraRaderaJag blir dock ledsen varje gång och ser mig in i framtiden till den dag min man Jörgen är i samma sits som du nu. Jag vet ju att den kommer förr eller senare.
KRAM
Elisabeth Ollas Mattsson
Stor KRAM till dig!! jag vet hur det känns, tillåt dig själv att känna den stora saknaden! Det kommer att kännas bättre med tiden!
SvaraRaderaJag lider med dig och förstår vad du genomgår nu. Jag genomgår
SvaraRaderaockså en stor sorg, och man undrar om det finns något sätt att
lindra sin sorg?
Man får sörja, sakna och vara ledsen hur mycket som helst.....Massor av kramar till dej!
SvaraRaderaTänker på er!
SvaraRaderaTänk om alla tankar som sänds till er kunde komma fram som omhuldande vibrationer och döva tomheten med känslan av att inte vara ensam...
Ni är enastående!
/ Åse
Kan inte ens föreställa mig hur det känns för Dig, men kan gissa att det är nu verkligheten kommer, insikten att Din älskade faktiskt inte bara är borta ett litet tag.Det är nu dagarna kommer med alla blandade känslor, enorm sorg, ilska,frågor och funderingar, men också stråk av glädje, minnen etc.Det är bara följa med på tåget och acceptera de känslor som kommer...får de komma när de kommer så rustas Du bättre för framtiden:-) Allt gott till dig och barnen/ Carina
SvaraRaderaDet är så bra att du skriver att det inte är lätt just nu, du börjar landa med allt som är efteråt..
SvaraRaderaKlart att du saknar din gumma och jag känner så med dej och man känner att oj om det på något vis gick att hjälpa dej med saknaden och smärtan, men det är något som måste gås igenom...blev även så tagen och kände Jennys mammas sorg, men är så jätte jätte bra att skriva ned det.
Min man har ju med en cancer diagnos, jag blir orolig och rädd när han får ont på sina ställen hans bror dog 40 år gammal i samma så tankarna finns där men det ska gå det är bara så....
Har tittat in så ofta och sett att du inte skrivit något och tänkt att nu är det nog lite jobbigare att lusten finns nog kanske inte ens att skriva därför jag blev glad att se du skrivit.
Det kommer att gå i vågor men du kommer att klara det.
massor med ljus oh kärlek till dej och barnen från sussi i ursviken
Och visst är det så sant som det är skrivet i boken "Lille prinsen" ..att det som är viktigt är osynligt för ögonen , det kan vi bara se med hjärtat .
SvaraRaderaDet gör ont att leva ibland , och när sorgen förlamar hur går vi vidare . Några av oss är rikare än andra för att vi får uppleva kärleken det plågar oss också djupt .Tiden har sin gång även när livet inte är så snällt .
Och du är så rik , din rikedom är barnen och genom dem finns Jenny alltid kvar hos dig .
Förstår att det känns tomt. Låt det vara så, och skynda långsamt. Vardagen kommer att komma tillbaka.
SvaraRaderaHa en skön påskhelg!
Många hälsningar,
Jeanette
Förstår att saknaden är enorm. Hoppas att glädjestunderna snart tittar fram igen, och att ni får en fin påsk. /Lena Degerman
SvaraRadera.........................kram
SvaraRaderaStor stor kram på dig !!Det kommer att vända sakta men säkert Lars, man kan inte föreställa sig din saknad på långa vägar.
SvaraRaderaTomheten kommer att fyllas så småningom med nya saker, minnen och faktiskt glädje. <3
Önskar er en fin påskhelg!
SvaraRaderaVarm kram!
SvaraRaderaHoppas ni får en fin påsk trots saknaden...varma styrkekramar från Vänersborg
SvaraRaderaMen du Lars - det roliga har haft sin tid och det tråkiga har haft sin tid - MEN låt den här SKIT jobbiga tiden också få ha sin tid.... Den här tiden du är i ÄR skrämmande och helt klart ostabil!! Jag förstår att det jag skriver låter som rent översitteri från mig. Det är Såååå lätt att skriva så här, men jag undrar ju själv - var tusan finns genvägen???? Det jag kommit fram till är: ALLT T A R sin tid!! Jag önskar själv hitta någon liten genväg!
SvaraRaderaTomheten - vart efter du orkar fyller du tomheten med det du önskar...
Jag önskar så att INGEN mer skulle behöva känna det DU/vi m.fl NU känner. Men den makten har jag inte tyvärr!
NU är du i "rummet med saknad" & "tomhet" - bekanta dig med detta otäcka och obekväma rum, inte så pass mycket att du trivs, men så du kan stå ut att vara där ibland. Du kommer aldrig att trivas och boa in dig där, men så pass att du vågar återkomma hit för här kommer du antagligen att hamna lite då och då ett tag till även om du inte vill det......
Jag öskar dig och Jennys barn allt gott!!
Du gör många i samma situation gott som får läsa dina ord.
/Elisabeth
Jag (samma E som ovan) vill säga en sak till innan denna "Långa Fredag" tar slut - ingen fixar allt helt själv!!! Ta emot all snack hjälp som går att få! funkar det inte så gå vidare till nästa - inget att förlora! men PRATA och älta en del är bra!!!
SvaraRaderaJag hoppas du finner styrkan inom dig själv en vacker dag. Men låt allt ta sin tid Lars. Fortsätt kämpa och var stark främst för barnens skull. Jag hoppas du hittar tillbaka till glädjen i livet, för det hade Jenny velat. Kram och lycka till!
SvaraRadera/En som tänker på er.