lördag 17 mars 2012

Om att blogga


Hockeykväll med goda vänner ikväll. Barnen sover hos mormor och morfar. Och som avslutning på dagen funderar jag lite kring det här med att jag börjat blogga.

Jag läser alla era kommentarer här på bloggen. Det här med att blogga, eller att överhuvudtaget skriva på det här viset, är nytt för mig. Jag är därför återigen oerhört glad för det fina mottagandet och tacksam för allt stöd som visas.

När jag startade den här bloggen var det för att det kändes viktigt att hjälpa våra barn att minnas den här tiden. Att det blev just i en blogg föll sig naturligt eftersom Jenny valde det forumet för sina funderingar. Men bloggen har även varit väldigt viktig för mig i min bearbetning av det vi går igenom. Och det beror naturligtvis på allt stöd och engagemang som visas från er som läser.

Som ny har jag inte riktigt koll på hur man ”uppför sig” på sin blogg. Jag försöker med jämna mellanrum tacka för allt ni skriver. Jag har sett att andra som bloggar är mer aktiva med att svara individuellt på kommentarer. Jag är inte riktigt där ännu, men kanske blir det så framöver. Flera av er har också egna bloggar som jag läser. Jag har länkat till ett par av dem här bredvid. Kommer att länka till fler. Jag har själv ännu inte börjat lämna kommentarer på andra bloggar, men eftersom jag känner vilket stöd det är för mig kommer jag nog att börja göra det. 

Så, tack alla. Ni har varit och fortsätter att vara en enorm hjälp.

// Lars

 

25 kommentarer:

  1. Och jag vill tacka dig för en otroligt fin blogg. Du ha verkligen gåvan att kunna utrycka dina känslor i skrift, på ett väldigt fint sätt.
    Jag kan inte tänka mig att någon förväntar sig att du ska svara. Det räcker gott och väl att vi får ta del av dina tankar. Massa styrkekramar till dig och dina barn!

    SvaraRadera
  2. Har följt din blogg sedan den började, ja alltså sedan din fina Jenny somnade in. Du har flera gånger skrivit att Jenny var så enkel att stå bredvid, och det är jag säker på att hon var då jag ju följde hennes blogg och kloka tankar. MEN glöm inte bort, för att vara enkel att stå bredvid måste man ha någon som Dig och dina baran och era familjer och vänner som stöttar upp runt omkring. NI ÄR FANTASTISKA och jag är säker på att era barn kommer att ha så mycket nytta och glädje av det jobb som både Jenny och du lägger ner på att hjälpa dem att minnas. Tack för att vi bloggläsare får fortsätta att följa er! Jag har själv stått bredvid i liknande situation och känner igen mig i så mycket. Vet att skrivandet hjälper! Kram till er alla runt Jenny från Åsa i Halland

    SvaraRadera
  3. Bloggar är ett väldigt bra forum då man behöver få ventilera känslor, de i sorg såväl som i glädje. Allt pepp man kan få är ovärderligt då man är som mest låg och jag har haft otrolig hjälp av andra i samma situation och att jag även både träffat , läst och skrivit hos andra. Det enorma stöd man får i blogg världen värmer.
    Kram till er alla...

    SvaraRadera
  4. Godmorgon!
    Det är jag som ska tacka. Inte förväntar jag svar. Hoppas helgen blir bra. Hälsningar Maria

    SvaraRadera
  5. Du skriver så fint och klokt! Det är väldigt bra att bloggen och kommentarerna till denna kan hjälpa dig. Men jag är övertygad om att din blogg även betyder fantastiskt mycket för alla oss som läser. Om jag talar för mig själv så ger det mig större förståelse, en viss eftertänksamhet men även möjlighet att vara mer tacksam för det jag har just nu. TACK för att du delar med dig!
    Kram Helen

    SvaraRadera
  6. Bloggandet hjälper och även kommenterandet.Ville så gärna starta en blogg när Simon var sjuk men han ville inte göra det.Därför respekterar jag det...det var ju mitt barn.Har fått nya vänner för livet via olika bloggar.Människor i vår situation...till påsk kommer en familj till oss som förlorade sin flicka i cancer,ungefär jämngammal med Simon.Det blir en speciell "vi känsla"Man är ju inte ensam....det finns tyvärr många.Ha nu en fin helg,du och barnen.Kram Kia(ängeln Simons mamma)

    SvaraRadera
  7. Att blogga om svåra saker är så enkelt.
    Man kan låta tankarna bli ord på datorn och det hjälper att få skriva av sig.
    Tror ingen förväntar sig att du ska svara på just deras kommentar.
    Det räcker gott att få läsa dina tankar och det du skriver.
    Vi är många som läser din blogg och som kommenterar.
    Fortsätt bara som du gör och finn styrkan i att skriva.
    kramisar

    SvaraRadera
  8. Det finns inget fel sätt att blogga på :-) Alla har sitt egna sätt. Tycker du är väldigt bra på detta måste jag säga... Du uttrycker dig så bra och gör verkligen läsningen "levande". Hoppas ni får en skön helg :-)

    SvaraRadera
  9. Är så rörd över ditt sätt att skriva och all kärlek som verkar finnas runt dig & din familj. Både i text och bilder kan man se värmen. Det gör ont att ni fått vara med om det som hänt er men är så imponerad av den styrka ni ändå verkar ha. Va stolt över dig själv och barnen. Lovar Jenny är det:)!

    SvaraRadera
  10. Hej!
    Har följt både din och Jennys blogg, varje steg.
    Det gör så ont och läsa!
    Men du skriver så bra Lars, man blir så rörd. Otroligt fin blogg och så stark! Du har två fina barn så tand om er, kommer aldrig sluta läsa! Mor min gick i samma klass som Jenny (undersköterske utbildningen) hon sa att Jenny var en så fin person. Kram

    SvaraRadera
  11. Menade (sjuksköterkse)

    SvaraRadera
  12. Efter att Elisabeth var på Sofias änglar så sträckläste jag din frus blogg från början till slut...som jag lipade.och därav blev din blogg naturligt att läsa, kämpa på för man kommer vidare i livet utan att glömma.

    SvaraRadera
  13. Du skriver så otroligt vackert. Du är en mycket speciell människa, så som din fina Jenny också var en otrolig människa. Jag är tacksam för att du vill och orkar fortsätta blogga så vi får veta "hur det går resten av livet". Enligt min ( och andras, ser jag) åsikt så behöver inte du vara så aktiv o svara på folks kommentarer. Det är vi som svarar på det du så vackert lämnar ut. Det är vi som är tacksamma och fulla av beundran hur du "hanterar" situationen. Jag önskar dig och barnen det bästa. Kram/E

    SvaraRadera
  14. Jag vill också tacka dig för en otroligt fin blogg :-) och tycker som så många andra att du skriver så fint och bra.
    Jag tänker att skriv när du känner för att skriva och svara när du känner för det. Det är ju ändå dig själv som du ska utgå ifrån, detta är ju din blogg.
    Ha det så jätte gott och sköt om er! Tänker på dig & dina barn!
    Kram tvillingmamman Charlotta

    SvaraRadera
  15. Tack för att du fortsätter dela dina tankar med oss läsare. Du skriver på ett sätt som verkligen berör och jag hoppas och tror att både din och Jenny´s fina bloggar blir till ett kärt minne för era fina barn. Vad skönt att du känner att bloggen är ett stöd för dig också, för du själv är ett stort stöd för många av oss som går igenom sorg på ett eller annat sätt. Känn absolut inga krav att kommentera det vi skriver, det räcker mer än väl med att vi får läsa om dina tankar och hur du försöker gå vidare i livet. Massor med styrkekramar till dig och barnen. /Maria

    SvaraRadera
  16. Lars, i min indirekta närhet, så är du den starkaste människa jag känner till just nu!
    /Marcus Å

    Förresten,
    Har du lust och möjlighet så är tisdagshockeyn en bra möjlighet att fly vardagen för ett tag. Vi kör tom. v.16.

    SvaraRadera
  17. Jag tycker inte alls att du behöver känna att du med jämna mellanrum behöver tacka oss för våra kommentarer. Och inte heller tycker jag att du behöver kommentera enstaka kommentarer..men om du vill det så gör du det så klart. Du sköter dej finfint med bloggandet!! :)

    SvaraRadera
  18. Tack för dina fina ord som du delar med dej av. Halkade in här från en annan blogg och har nu läst hela din, plus delar av Jennys blogg. Ni skriver så lätt och enkelt. Viktor och Klara har lyckan att ha fått två underbara föräldrar. Var rädda om varann!

    SvaraRadera
  19. Allt du skriver lyckas du bädda in (på ett posetivt sätt!!) i en sån enorm ödmjukhet.
    Jag tycker det är helt fantastiskt att du orkar möta ditt nya liv så öppet och medvetet mitt i ditt påtivingade nya liv.
    Jag tror inte någon förväntar sig ett personligt svar från dig - jag tror däremot att din blogg öppnar upp såå många människors känslor och hjälper många som varit/är i liknande situation att känna igen sig och få ord på sina känslor. Jag som nu är både nära anhörig och dessutom vårdpersonal och som i min yrkesroll hamnar i situationer där jag får ta hand om människor i kris "liv - död" - Jag känner att jag lär mig såå mycket av att läsa bloggar!!
    Jag kan inte "blogg världen" men jag smyger in och både läser och kommenterar här och var lite då och då.
    Allt gott till er och fortsätt lita på din egen magkänsla & ta emot all hjälp du kan få!!!
    /Elisabeth Uppsala.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fd "talare" fortsätter..
      Jag är ett riktigt klant arsel på att stava och skriva!!! - posetiv kan ju oxå vara kul i bland kanske???
      Positiv menade jag :-) hm..... Hur redigerar man Fel som man redan publicerat i en blogg???
      God natt!!

      Radera
  20. nej jag tror inte heller någon väntar sig att få svar...jag är så glad att få fortsätta med att läsa din blogg, är in varje dag och kollar för det blir så jag tänker på er ofta .

    jag har själv inte haft en egen blogg , men är så tagen av både Jennys och ditt sätt att skriva på.

    mys barnen sov över hos mormor och morfar och skönt kanske med lite egen tid..

    ljus och kärlek kommer jag att skicka så länge jag har möjlighet

    sussi i ursviken

    SvaraRadera
  21. väntar inte på svar utan iaf jag tittar in här ibland och blir imponerad av ditt otroliga sätt att hantera sorgen, tänker på er kram från Ulrica Andersson med familj

    SvaraRadera
  22. Hej Lars Jag följde Jennys blogg den sista tiden efter ett tips från hennes "första fröken" Jag blev djupt berörd och det var nästan svårt att läsa den Det känns så sorgligt att unga människor drabbas så hårt Nu är det du och barnen som får kämpa vidare och jag tänker på er väldigt ofta Jag tycker det är så fint att du skriver till barnen Det kommer att vara värdefullt för dem i framtiden Nu kommer jag att titta in på din blogg med jämna mellanrum Hälsningar Berit

    SvaraRadera
  23. Hej Lars. Jag tycker du skriver fantastiskt bra. Vilken tur att att barnen har en sådan fantastisk pappa nu när det hemska ödet gjort att deras fina mamma inte finns kvar. Men glöm inte bort att ta hand om dig själv också, ha inte dåligt samvete för att du har egna behov, jag är säker på att det finns flera personer runt barnen som de har det bra hos om du behöver lite egen tid ibland för att hämta kraft och ork. Barnen mår bra om du mår bra. Nu är allt fortfarande nytt och oerhört tungt, men ge inte upp hoppet om en bra framtid för dig och dina barn. Jag är själv gift med en man som förlorade sin förra fru i cancer och vi är mycket lyckliga tillsammans. Vuxna människor behöver inte ägna sig åt att jämföra kärlekar, jag har aldrig känt mig svartsjuk på min mans avlidna fru utan känner mig mer ödmjuk inför hur snabbt allt kan förändras här i livet och hur viktigt det är att ta vara på och leva sitt liv. Jag har också försökt att bry mig extra mycket om min styvdotter och uppmuntrat henne att berätta och prata mycket om sin mamma. Vi har en jättefin kontakt och ibland tittar jag upp mot himlen och hoppas att hennes riktiga mamma där uppe tycker att jag gör ett ok jobb som extramamma. En dag är jag säker på att du också finner kärleken igen. Det kanske inte blir som med Jenny, men det kan bli bra på ett annat sätt. Önskar dig och barnen all lycka till i framtiden. Stor kram till er.

    SvaraRadera
  24. Jag följde din frus blogg och nu följer jag din. Livet är så orättvist. Jag själv kämpar mot cancern. jag har bröstcancer med spridning till lymfer. Men det som hjälper mig med din blogg är att veta hur den andra sidan känner. Hur min man har det uppe i det hela. Vi har också små barn på 3 och 1,5 år. Och jag är livrädd för att förlora dem. Tack för att du skriver. Kram Sandra

    SvaraRadera