Mina
föräldrar åkte hem idag. Nu är det bara jag och barnen här hemma. Det måste
naturligtvis bli så, men massor av funderingar blir omedelbart mer påtagliga.
I alla år har varje tanke på familjens framtid handlat om fyra personer. I den framtiden
hade vi alltid varandra. Nu blir det inte så. Jag tror inte att framtiden
kommer se så annorlunda ut än den vi föreställde oss när vi var allihop. Jag
kommer att fortsätta i den riktning vi valt tillsammans. Men det var ju för
just Jenny den framtiden var lika viktig som för mig. Tanken på att jag inte
längre kommer kunna dela den med henne är därför oerhört sorglig. Och även om
jag sällan är själv, gör den tanken att jag känner mig ensam.
Ibland kommer jag på mig själv med att fundera över varför vi skulle drabbas av
det här. Fast jag inte vill. Du klarade av det där Jenny. På samma vis som jag är
ledsen när jag tänker på framtiden utan dig var ju du ledsen över att inte få
uppleva den med oss. Rädd för vad som skulle ske. Men du frågade inte varför. Du levde istället.
Du sa att när du inte kunde leva längre skulle du ångra om du ägnat tid och ork
till hopplösa funderingar kring varför. Nu var det så här det var. Du accepterade
och levde istället. Du klarade av det.
Jag ska försöka tänka som dig nu. Nu är det min tur att klara av det.
Framtiden. Kan den fortfarande bli bra? Tror jag på den? Ja, det gör jag. Den
kommer att bli bra. Vi är inte alls där än. Och att inte dela den med dig blir svårt.
Men jag känner att det som var hand i hand då är hand i hand även nu. På ett annat
sätt bara.
Därför vet jag att den kommer att bli bra.
Du skriver så klokt och jag tror också att det kommer att bli bra.
SvaraRaderaJenny kommer att vaka över er och leda er åt rätt håll.
Kram Mia
Det är klart att det kommer bli bra! Livets hemlighet är att ..allting kommer bli bra.. så är det alltid! allt ordnar sig.
SvaraRaderaDet som du och Jenny hade har du ju kvar, det kan ingen ta ifrån dig eller försvinna.. hand i hand med Jenny kan fortsätta fast du samtidigt tar dig fram i framtiden utan henne fysiskt närvarande.
Du har dina barn och du har din släkt och dina vänner..Du har oss här på bloggen så du är inte ensam :)
kram från Kristin
Absolut hand i hand fortfarande! Resten av era liv. Precis som du säger,bara på ett annat sätt.
SvaraRaderaDu fixar det här! Du har ju fortfarande Jenny!
Kom i håg:
Heaven is place nearby....
All styrka till Dig okände vän!
Tanken på att Du inte längre kommer kunna dela framtiden med Jenny ÄR oerhört sorglig. Det är orättvist. Det är grymt! Men precis som Jenny sa; varför lägga tid och ork till hopplösa funderingar kring varför. Samtidigt måste de funderingarna få komma, om de kommer.
SvaraRaderaFör Jenny var det en gåva att kunna tänka så. Att acceptera och leva istället. Snacka om kraftansträngning! Levnadsstyrka! Hon gjorde verkligen allt för att få vara med Dig Lars, Viktor och Klara så länge som möjligt! Och hon fortsätter att finnas inom Er, bara i en lite annorlunda form.
Er framtid kommer absolut att bli bra! Nu har Ni fått Er beskärda del av sorg och elände! Nu får det absolut vara nog!
Styrkekramar!
Jag förstår inte att du orkar. Jag förstår inte att du inte hatar och förbannar Gud/ödet eller vad det nu var som tog er Jenny ifrån er. Jag förstår inte hur du kan vara så klok, ödmjuk, kärleksfull och se framtiden an med trygg förhoppning.
SvaraRaderaMen jag beundrar dig något alldels outsägligt. Du måste vara väldigt väldigt speciell.
.. och när den dagen kommer då du faller ner i det mörka hålet så hoppas jag innerligt att du vågar vara där och känna det som känns där, men framför allt att någon håller ditt huvud ovan vattenytan och ger dig kraft och styrka.
Tack o tack igen för att du orkar dela med dig av dina tankar. Tack för att du orkar vara positiv och stark. Tack för att du är du.
I går kväll fick jag möjlighet att för första gången skicka upp en sån där lysballong, jag skickade den till din Jenny och tårarna bara rann.
SvaraRaderaLars, jag är trött på att höra tårarna rinna och allt kommer bli bra med tiden. Du är en stark kille,, men kanske mest när det behövs?! Jag känner varken dig eller Jenny.. du berör så oerhört. Har inget bättre ord för det.. Du berör oss alla! Tack snälla du för att du ger oss alla chansen att följa med på resan. Det du beskriver är som en hel livstid när man läser.. Fantastiskt sorgligt...
SvaraRaderahttps://www.facebook.com/RandigaHuset?sk=info
SvaraRaderaRandiga Huset är ett kompetenscentrum om sorg och som ska främja stöd till barn, unga och vuxna som förlorat eller kommer att förlora förälder, syskon eller annan närstående person i dödsfall.
Måste ju säga att du uttrycker dig väldigt bra! Vill också trösta med detta, första året är tyngst, sedan blir det lite mindre tungt vart efter...barnen gör ju också att du "måste" fortsätta! Livet är ironiskt och gör som det vill med oss, vi har bara att "hänga med"... vi tror vi styr men så är det inte, därför är tanken så bra att man ska leva medans man lever! Ha EN bra dag i taget!!
SvaraRaderaHej1 Även om du känner att just nu orkar du inte engagera dig så hoppas jag att du spar den här länken och så småningom tittar in där. Det är fler jag känner som mist en nära kär anhörig och som haft hjälp av att gå med här. Hoppas att allt går mot det bättre för dig och dina barn. Här är länken:
SvaraRaderawww.vimil.se
Livet är så jävla orättvist emellanåt, men jag är övertygad om att ni fixar det här. Det blir såklart inte en enkel resa men med din inställning så kommer det att gå.
SvaraRaderaJag fortsätter fälja er resa, lycka till, och ta hand om varandra (vilket jag är säker på att ni gör)
Lars! Dina ord berör, du berör. Till stor del innebörden av det du skriver men också sättet du förvaltar orden på. Tack!
SvaraRaderaUsch vilken saknad det måste vara efter en älskad familjemedlem för er alla. Jag beundrar dig för din inställning att allt kommer bli bra. Så är det så klart, men känsla och förnuft är ju inte alltid samma sak. Ta hand om dig och barnen!
SvaraRaderakram Linda
Varje gång jag läser vad du skriver rinner tårarna nerför mina kinder. Du är en imponerande person på så många sätt,både i handling och i ord. Önskar så jag kunde göra något för er så livet skulle bli lite lättare. Ska börja med en bamsekram då jag träffar dig nästa gång!
SvaraRaderaKram Maria
Kramar om
SvaraRaderaJag vet du får många kommentarer som säger det samma- men det är verkligen vackert slik du skriver. Om livet. Om livet som var orättvist. Jag tänker att min man MÅSTE läsa detta om det blir slik att även jag inte kan följa fysiskt hand i hand med honom och våra två små.
SvaraRaderaDu skriver så billedlig fint. Jag är glad att Jenny levde och njöt- ock inte slösade tid med " varför ". För man får ju definitivt inga svar på det.
Men att det kan behävas en fas/ faser- där man ställer sig frågan- är lite bitter och trist- det tror jag oxå på. Jag har två gånger i livet upplevd att jag måtte komma igenom just en slik fas- för att kunna bli friad från den enerma frustration det gav- samt att det slukte mycket energi. Till slut blir det till att när tankarna åter stannar upp vid dom frågorna- så kan man lämna dom igen- lika lätt som elven strömmar förbi en vårdag.
Klem Ingrid
Ja tänk om man kunde ta till vara på livet, denna gåva som vi har fått att förvalta.
SvaraRaderaDina inlägg gör mig både glad och ledsen..Glad över din inställning till livet som du och barnen ska fortsätta förvalta och ledsen över den sorg och saknad du känner.Du är så stark mitt i det svåra och jag beundrar dig för det.Jag har tagit mig friheten att nämna din blogg på min blogg som heter projektomtanke.Där alla som besöker min blogg kan gå in och bidra till insamlingen för Jennys minne.Jag har även startat en egen insamling för cancerfonden genom min sida alldeles nydligen.Får se hur det går men jag hoppas att människor vill visa omtanke på detta sätt.Jag tycker att det är fantastiskt bra att vi alla har möjlighet att hjälpa till för att besegra cancer.Sköt om dig & barnen.Kram
SvaraRaderaDu är en helt fantastisk person. Vilken fantastisk pappa dina barn har, tårarna rinner när jag läser dina tankar, jag är helt säker på att ni kommer klara det här utmärkt och er framtid kommer bli fantastsik. Det kommer komma uppförsbackar men ni kommer klara det tillsammans er familj. Det är ett previlegium vi som får vara kvar, att få leva är en lyx.Ta hand om er!
SvaraRaderaLars nu börjar tankarna komma. och låt dem komma hur de än kommer så vet vi bara att det är något som måste gås igenom, min mor flydde när *pappa* dog hon for till sina släktingar i en annan stad i 2 månader....med det vart en flykt sedan kom sorgen så försenat för henne, det är bara så att vi måste igenom det men var aldrig aldrig rädd för att ta emot hjälp....tror ibland det till och med kan vara lättare att ta hjälp av helt okända... senast i går sa jag till *pappa* varför år du inte här hos oss, men han är det kanske inte varenda minut som vi som är kvar här på jorden ser som minut men jag tror att de ofta ofta är hos oss.
SvaraRaderaDin älskade Jenny och barnens mamma hon visste att ta tillvara på all tid hon hade *otroligt starkt*, men vill säga du har även varit stark för Jenny när hon var sjuk och hon säkert för dej med på sitt vis, ni verkar ha pratat så mycket om allting *kärlek*...men nu ska du vara stark för dig och barnen, du har fått vara stark så länge Lars tillåt dej känna att du faktiskt känner dej ensam, tillåt dej känna allt du känner....är helt övertygad att allt kommer att bli jätte bra för er...
nu har jag bara skrivit direkt som orden kommer så det är kanske svårt hänga med men ville skriva mina tankar till dej......
bara tanken på att förlora min man eller ett barn gör att jag känner nej det får inte hända, men vi har ju aldrig några garantier... Mycket är så lätt att säga innan man är där själv.
Du är en otrolig människa som jag skrivit förr, men en sådan människa får faktiskt med ha sina svackor,
ljus och kärlek till dej o barna
Du skriver fantastiskt ärligt och vackert! Jenny ler nog i himlen när hon ser vilket bra jobb du gör hemma med barnen!
SvaraRaderaKram Susanne