Tog allting slut för Jenny när hon somnade in? Eller sitter hon på det där molnet och ler mot mig?
Ingen vet med säkerhet något om den saken.
Men måste man alltid vara logisk och tänka att allt tar slut? Kan man inte bara få lita på en känsla och tro att hon fortfarande ler? Är det nu så att tro är att inte veta, borde vi väl rimligtvis tro om vi inte vet. Det är ju till och med logiskt. Därför ska jag försöka le tillbaka.
Jag ser att det nu faktiskt är fredag. Men igår var det en vecka sedan Jenny dog. Aldrig mer känns så oändligt länge.
Vilken jättefiin bild på er!! Sitter vaken med min lilla 1åring som är sjuk å inte kan sova.
SvaraRaderaÅ eftersom ni alltid finns i mina tankar passade jag på att titta in på din blogg. Det är klart hon sitter å tittar ner, det tror då jag iaf. Och ibland får man lita på vad man tror...å hoppas!!
Blir såå glad när fonden stadigt tickar uppåt. Tillsammans blir vi starkare! Gonatt å hoppas du kan somna
Hejsan Lars!
SvaraRaderaFörst vill jag uttrycka mitt varma deltagande i er sorg. Jenny var en av de människor som har en alldeles speciell förmåga att uttrycka sig i ord och att ha det tillsammans med styrkan att förmedla även i de svåraste stunder visar sig i det närmsta "helande" för många som föjler dem.
Det handlar om otroligt levande och varma människor.
Följde Jennys blogg och har även börjat följa din blogg och din resa genom det här.
Jag vet inte om du har fått detta tipset nu, men kanske kanske kan du ha nytta av denna länken om Anna. Hennes man har skrivit den mest fantastiska lilla bok till sin dotter efter mammas bortgång, och jag tycker han har en enastående förmåga att förklara det allra svåraste för sitt barn. Läs den när/om du orkar
http://annajansson73.blogspot.com/
Varma hälsningar från Skåne/ Charlotte
Hej igen!
SvaraRaderaSer nu att du fått tipset om boken innan!
Den är verkligen jättebra!
Charlotte
Vilken fin bild av er kärlek! Vi är många som följer dej och barnen i våra tankar! Jag tänkte på Jenny då du skrev att det är fredag idag, jag kommer ihåg vad hon skrev på sin blogg en gång om vad ni brukade äta på ert fredagsmys!
SvaraRaderaKram// Hanna
Hej Lars
SvaraRaderaHar följt Jennys blogg hon var en riktig kämpe lilla gumman Så orättvist livet kan vara Bra att du tänker att hon sitter på ett moln o ler Så tänker jag om min man som dog i cancer Dom vakar hela tiden på oss så le tillbaka vännen
Stora kramar till dig o dina fina barn
Hej...
SvaraRaderaJag är helt övertygad över att själen fortsätter existera efter det att man dött.. jag är säker på att hon är med er fortfarande ,att själen finns där...kanske är hon inte så långt bort som på ett moln heller..
Jag hoppas att du får en fin helg med barnen , kram Kristin
Hej, sitter med tårar i ögonen när jag läser detta. Efter en skilsmässa för ca 7-9 år sedan så träffade jag en underbar man för 6 år sedan, han är verkligen mannen i mitt liv. Det som har slagit mig nu dom sista två åren är att jag är rädd för döden, är livrädd för att det skall hända mig, sambon eller barnen ngt. Så jag har skrivit hur min begravning skall vara,skrivit brev till barnen och sambon. Är en jobbig känsla...En sak tror jag på och det är att Jenny sitter och ler och håller en vakande hand över er!
SvaraRaderaHej !
SvaraRaderaFick först igår vetskap om Jennys blogg, och satt och läste den under gårdagkvällen. Det berörde mig något oerhört att läsa om er resa under henns sjukdomstid. Jag beklagar verkligen sorgen, och hoppas att du och barnen finner vägen framåt.
Stefan
Jag känner så väl igen den där känslan att för en bråkdel av en sekund "vara i verkligheten" och verkligen förstå vad det är som har hänt...
SvaraRaderaDet är en fruktansvärd känsla! Men jag tror att kroppen helt enkelt fungerar så att den "portionerar ut" känslan till att börja med.
Man skulle väl inte överleva sorgen om den blev helt uppenbar på en gång?
Tror inte det...
Tycker att du verkar vara en helt fantastisk människa och att Jenny och era barn har en väldig tur som har dej!
För det är ju så att Jenny fortfarande har er och ni har fortfarande Jenny!
Dessa rader brukar trösta mej när jag har det tungt:
Heaven is a place nearby,actually just around the corner...
Tack för att du delar med dej av dina tankar!
Vilken vacker och kärlesfull bild av er! Hon kommer alltid att finnas kvar på dessa foton, i era hjärtan och i ert sinne och jag är övertygad om att hon är alldels nära er själsligt, följer er och har det bra på andra sidan. Det är mycket vi inte kan se, men som finns där ändå och jag är övertygad om att Jenny finns där med er! Ljus och kärlek till er!
SvaraRaderaHej.. Jag är övertygad om att Jenny finns med er, varje sekund, timme efter timme, nära, nära. Hon ler när hon ser dig och barnen, hon är så stolt över er.
SvaraRaderaHar suttit med denna kommentar i nästan en timme, får inte fram något...Vi ge dig all kraft och varma tankar som någonsin kan uppbådas.
Livet är skört.
Kramar och styrka.
Hej Lars! Vill bara titta in och ge dig en kram och säga att vi tänker på er. Jag tror som så många andra att sorgen portioneras ut, vissa dagar får man en större portion och då är det extra tungt, andra dagar ser man en stråle av sol, ett leende, ett minne en spegelbild av Jenny i barnen osv för att orka gå vidare. Jag är så glad att barnen har en så fin pappa som du, det finns säkert många barn som aldrig får utlopp för sina känslor eller frågor. Jag tror det är så viktigt att prata & prata& prata & skriva & skriva & skriva...
SvaraRaderaInte kan jag en främling göra så mycket för er men jag hoppas att jag så väl som alla andra främlingar och medmänniskor kan skicka lite värmande tankar och kärlek genom syberspace till er och jag VET att Jenny finns runt om kring er hela tiden även om ni bara förnimmar och inte ser henne.
Stor kram /Ingrid
Hej Lars vilken fin bild på er <3 ville bara säga stor varm kram till dig och barnen tänker på er / Helena
SvaraRaderaSå fint du skriver Lars, har följt Jennys blogg och kommer läsa dina rader också. många varma kramar Mona
SvaraRaderaKänner igen mig i dina funderingar.
SvaraRaderaSomjag nämnt i ett tidigare inlägg så tog det ganska lång tid innan jag på riktigt fattade och insåg "vidden" av det hela..
Kanske kroppens försvar på ngt sätt att ta det lite gradvis, vad vet jag.
Tyckte att min man kändes väldigt närvarande ända fram till begravningen. Kändes verkligen som han var med oss hela tiden då.
Sen på ngt konstigt sätt (tyvärr, skulle vilja känna honom närmre ibland)efter begravningen försvann den känslan..
Jag vill oxå tro att han är med oss hela tiden, så måste det ju vara??
Tog ett tag innan storasyster 4 år slutade fråga om när pappa kommer tillbaks: men när kommer han ner från himlen då?
Malin i Gbg
Jag läser dina ord och tårar trillar...så sorgligt, så vackert....
SvaraRaderaNär vår son Mattias lämnade oss var det sista han sa" Vi ses men skynda inte". Han var då 22 år och hade haft sin cancer i 4 år......
Mattias ord har hjälpt oss många gånger, vi vill tro på det han sa till oss.
Kram till er hela familjen
Förstår att det kommer mycket tankar och funderingar kring allt detta ofattbara.Man vill ju ha svar..tex på vad som händer efter döden.Det vore en sådan tröst o det fanns svar på de stora frågorna.Jag tror personligen att våra själar aldrig dör.De fortsätter ha sin uppgift på ett nytt plan där de behövs lika mycket som i livet.Jag är övertygad om att min pappa finns omkring mig och min familj för han brydde sig om oss så mycket när han levde.Jag tror därför också att Jenny finns med er och ger er extra energi för att ni ska leva ett bra liv även om hon inte finns hos er fysiskt längre.Om jag tänker på min pappa kan jag efter en stund känna hans närvaro,det har gett mig tröst många gånger.Många kramar och energi till er!
SvaraRaderaVilken fantastisk människa du är!! dina barn har tur som har så fantastiska föräldrar, känner ingen av er, men det kan man tydligt se genom era ord på bloggarna!
SvaraRaderaSänder många kramar till dig och barnen!
Såå fint kort på Jenny och dig!
Anna
Hej Jag tror verkligen att Jenny följer er i allt ni gör och finns där hela tiden även om hon inte syns ,man vet ju aldrig men med tanke på hur otroligt allt fungerar när vi föds vägrar jag tro att vi bara försvinner när vi dör. Du är en underbar Pappa och verkligen stark ,självklart har du inget val du måste gå igenom allt det här men sättet man gör det på är olika och du är precis som Jenny helt otroligt stark (och det betyder inte att man alltid orkar och är positiv utan det betyder att man kan gråta skrika och må jättedåligt men ändå ställa sig upp och vara Pappa ) den styrkan har verkligen du , Tänker på er många kramar från Ulrica Andersson
SvaraRaderaDu skriver så helt otroligt..... man blir alldeles matt.
SvaraRaderaOm man tänker att det finns en fortsättning, så kommer ni att träffas igen. Inte nu men sen.
En kvinna vid namn Elisabeth skrev så vackert och fint vad hennes son hade sagt. De orden ska du ta till dig. Underbara man så jävligt livet är som kan låta en ung fin kvinna ryckas bort från sina barn och man. Saknar ord men kramar dig och barnen.Minns din Jenny med kärlek och glädje och att hon inte har ont. Låt solen skina på er.
SvaraRaderaLars! Vilken ofattbar styrka du äger, både i din förmåga att uttrycka dig i ord och men också i handling! Håller helt med Ulrika Andersson, Viktor & Klara har de bästa förutsättningarna (under dessa vedervärdiga omständigheter). Jag hoppas att du fortsätter att lita på din känsla, för Jenny finns och tar emot dina leenden. Innerligt varma tankar vill jag sända till er! / Åse
SvaraRaderaDen man minns, finns!
SvaraRaderaBrukar sällan eller aldrig kommentera bloggar. Men när jag läste din blogg idag kom jag att tänka på en text/dikt som jag läst och tycker är så fin:
SvaraRaderaDo not stand at my grave and weep
I am not there. I do not sleep.
I am a thousand winds that blow.
I am the diamond glints on snow.
I am the sunlight on ripened grain.
I am the gentle autumn rain.
When you awaken in the morning's hush
I am the swift uplifting rush
Of quiet birds in circled flight.
I am the soft stars that shine at night.
Do not stand at my grave and cry;
I am not there. I did not die.
Du skriver fantastiskt om dina tankar och känslor!
SvaraRaderaDet känns skönt att tro att livet fortsätter, på något sätt ... att våra nära och kära finns med oss, även om vi inte kan se dem. Att hoppas på att vi ses någon gång igen, även om det förhoppningsvis dröjer ett tag ... gör det kanske lättare att fortsätta med vardagen.
Många kramar till dig och dina barn/Inger
Åh Lars, hon finns med dig, hon har gett sig själv dig många år av ditt liv vilket gör att du har formats av Jennys värderingar och ja hela henne. Mer än du tror, ingen kände henne som du......klart hon lever kvar. Du höll hennes hjärta till sista andetaget....nu håller hon ditt och barnens. Kramar vännen Bea
SvaraRaderaTa hand om familjen och ta dag för dag! Kram
SvaraRaderaVilken fantastisk man och pappa du är! Jenny är stolt över dig och var ni än befinner er sitter hon på era axlar och dinglar med benen. Fann Jennys och din blogg förra helgen på väg hem från Stockholm. Er resa berörde mig otroligt mycket och efter ett tag märkte jag att tårarna rann nerför mina kinder där jag satt på X2000. Önskar er en ljus framtid
SvaraRaderaStora styrkekramar
Det är inget som vet. Men jag har bestämt mig för att tro på min känsla. Han som saknas finns här hela tiden. I mig, i alla mina tankar och handlingar, i resten av mitt liv. I all smärta är det fint att känna att han följer mig överallt. Kärleken finns kvar för alltid. Tro på din känsla tycker jag.
SvaraRaderahttp://open.spotify.com/track/2kZ7Ad3YuO4RaCEVEhlpTI
SvaraRaderaSå många fina kommentarer, och så sanna!! Vilken vacker bild, så fyllda med kärlek, så stark Jenny var, följde hennes blogg och så nu din, bägge lika duktiga på att formulera er, visa styrkan, kärleken och omtanken om både er, varandra, barnen men också alla andra, föräldrar och vänner. Klart att hon finns, hon är med dig och barnen varje dag. Styrkekramar till er alla, det är så fantastiskt stort att du fortsätter att dela med dig av ditt och Jennys liv, tankar och vardagen. Lita på din känsla, den är sann!!
SvaraRaderaJag tycker man kan tro det man vill tro, det som känns rätt och bra just i stunden. Jag vet när man mormor som var min andra mamma gick bort och jag var endast 13 år så bestämde jag mig för att en alldeles speciall stjärna på himmlen det var dit min mormor for. Den lös just den kvällen hon gick bort alldeles extra starkt och det var som att dit for hon bara. Å just i denna fruktansvärda sorg kändes det med ens lite lite bättre att jag faktiskt hittat platsen och kunde se den i min fantasi..det gjorde också at tjag kunde kolla på denna stjärna i min bearbetning av hennes bortgång och faktiskt varje kväll prata med henne på mitt alldeles egna vis. För där uppe fanns hon och hon kunde både se och höra mig..så kändes det just då. Med tiden så mattades givetvis denna tanke ut men det var just då , mitt i sorgen jag som liten tjej behövde detta för att orka med ungefär.
SvaraRaderaDet vi inte vet kan vi inte sia om och kanske finns det ett land långt bortom oss dit vi alla ska och kommer träffas igen. Jag tycker den tanken är rätt go så känns de tockså lite lite lättare när någon nära kär försvinner att det faktiskt kan vara så att man ses igen i någon form, vem vet?
fantastiskt, du skriver så väl. livet är enkelt, ibland, och döden som följer är svår, men skön ibland. jag lever inte carpe diem men är alltid glad när det kommer fler dagar....
SvaraRaderaSorgligt med döden...frustrerande att inte veta vad som händer med oss när vi dör? Jag vill gärna tro på att själen finns kvar, men vad är själen? Minnet som vi lämnar kvar? Är det genom det vi lever vidare..?
SvaraRaderaTack för dina fina rader, det är jobbigt att läsa men ändå tröstfullt. /Erika
Jag förlorade min mamma alldeles för tidigt i cancer några dagar innan din älskade gick bort. Jag är alldeles övertygad om att det finns något mera, något vi inte kan greppa riktigt för ingen kan berätta hur det ser ut på den sidan. Men om man ser i en evighet så är ett människoliv så kort, så kort, så det kan inte bara ta slut där! Jag är inte kristen, men jag tror att jag möter min mamma när min tid är inne och du möter din Jenny. På en annan plats utan sorg och smärta. För mig känns det alldeles självklart och jag mår bättre av att jag får ha den känslan och leva i tron att det fatiskt är precis så. Det är en oerhört svår tid för er och för mig just nu, men du har med få ord besrivit så klockrent, hur det faktiskt ser ut, när man förlorat en del av sitt hjärta "När resten av livet tar vid".
SvaraRaderaLjus och värme av hela mitt hjärta till dig och barnen.