Idag var Jennys dödsannons och runa i tidningen.
Dagarna går. Ibland är det som om Jenny bara är borta på en resa. Hon har ju inte varit borta längre än så ännu. Så kändes det när vi var och handlade saker till huset. Eller när jag var på bio med barnen. Underligt. Jag trodde det skulle kännas svårare med bion. Men även då kändes det som om Jenny var iväg bara tillfälligt. Som om jag snart skulle få berätta vad vi gjort medans hon varit borta.
Och så ibland blir det så oerhört verkligt. Så sorgset. Den där insikten som flimrar förbi. Som när vi bara var tre i familjen på väg hem efter middag hos vänner i fredags.
Eller som idag på morgonen då jag läste tidningen.
Dagarna går. Ibland är det som om Jenny bara är borta på en resa. Hon har ju inte varit borta längre än så ännu. Så kändes det när vi var och handlade saker till huset. Eller när jag var på bio med barnen. Underligt. Jag trodde det skulle kännas svårare med bion. Men även då kändes det som om Jenny var iväg bara tillfälligt. Som om jag snart skulle få berätta vad vi gjort medans hon varit borta.
Och så ibland blir det så oerhört verkligt. Så sorgset. Den där insikten som flimrar förbi. Som när vi bara var tre i familjen på väg hem efter middag hos vänner i fredags.
Eller som idag på morgonen då jag läste tidningen.
Kramar och kärlek <3 Jenny är med er hela tiden och vakar över er./Marit
SvaraRaderaVarm kram från mig.. Jag tror kroppen funkar så..alltså att sorgen kommer i "flimmer" ..det skulle nog bli allt för tungt annars. Så är det också med andra väldigt jobbiga saker i livet(egen erfarenhet) att det kommer som i vågor..lite i taget..endel vårgor är större och endel mindre..så att man ska orka.
SvaraRaderaJag tycker du är en otrolig pappa..dina barn har tur.. :) allt kommer bli bra! kram igen! Kristin
Ja fy sjutton….Du kan verkligen med några meningar sätta ord på vad det innebär att vara i Din situation. Dagarna och vardagarna som går och sedan den grymma insikten då det känns på riktigt… styrkekramar till Er alla!
SvaraRaderaKramar till er
SvaraRaderaNär man förlorar någon som står en så nära är det svårt att tro att man någonsin ska kunna skratta och känna riktigt glädje igen. Vad ska man skratta åt? Måste man skratta? Får man känna glädje fastän man sörjer? Jag förlorade min lillebror i en bilolycka för många år sedan. Trodde aldrig mer att jag skulle kunna känna verklig glädje i livet igen. Sorgen är så enormt stor. Första året är extra jobbigt att ta sig igenom, med alla traditioner som hela tiden påminner om att någon fattas. Någon man älskar. Någon man inte vill leva utan. Någon man aldrig trodde sig kunna leva utan. Sorgen och glädjen går hand i hand genom livet. Ibland går sorgen med för snabba steg och glädjen får svårt att hinna ikapp. Men glädjen är en kämpe. En kämpe som inte ger upp. Glädjen är alltid starkast. Vinner alltid över sorgen till sist, om än det bara är för ett litet leende en kort stund. Glädjen i livet kommer tillbaka igen, men det tar tid. Det ska få ta tid. Dom orden tröstar inte nu. Jag vet. Tomheten är än så länge alldeles för stor. Sorgen och saknaden alldeles för svårhanterlig och ofattbar. Man vill bara kliva ut ur sin kropp vissa dagar. Vet inte var man ska ta vägen. Vill vara ensam, men ändå inte. Vill prata, men ändå inte. Man tror att sorgen ska ta över hela ens liv, men framtiden visar motsatsen och Jenny finns med dig hela tiden under resans gång. Styrkekramar till dig och barnen Lars. /Sara
SvaraRaderaJag är också en av många anonymisar som följde din frus blogg. Då jag själv har småbarn kan jag förnimma fasan och paniken över att hamna i en situation där insikten lutar åt att livet kommer förkortas avsevärt. Jenny skrev en fantastisk blogg, och jag är så tacksam för att hon fått mig att åtminstone lite mer värdesätta det som är viktigt i livet...
SvaraRaderaDu ska ha all stöttning och support som orkar och vill delge oss andra ditt sorgearbete. Jag tycker döden är läskig och genom dina ord vågar jag närma mig tanken på min egen familjs dödlighet.
Många kramar till er alla från en medmänniska
Jenny finns hos er,berätta som du gjort, hon lyssnar
SvaraRaderaNi är en underbar kärleksfull familj
Kram
All lycka, värme, kärlek och styrka till er! <3
SvaraRadera<3 Varmaste kramar till dig & barnen,har er ständigt i mina tankar!
SvaraRaderaIgenkännande.
SvaraRaderaMin mamma dog i Maj förra året pga. cancer.
Så många gånger sedan dess som jag tänkt att jag måste ringa mamma. Om du visste.
(Vi ringde varje kväll till varandra och sa Godnatt och flera gånger däremellan)
Så kommer jag på att det kan jag ju inte mer så jag viskar "Godnatt" till henne istället. Tycker mig höra att hon viskar tillbaka.
Det gör så ont att läsa en närståendes dödsannons i tidningen. Det smärtar verkligen rent fysiskt. Tårar.
Hälsar Nincasol
Lars,
SvaraRaderaja ibland blir man brutalt påmind om livet. Du skriver otroligt fint och era barn kommer att få ett fint "testamente" över sin mor!
Många kramar,
Jeanette
Kramar till dig och barnen, vi tänker på er! // Therese med familj
SvaraRadera