Dagarna efter Jenny gick bort har tillbringats med familjen. Mina föräldrar och min syster med familj bor hos oss. Vi har börjat lite med det praktiska. Jenny skrev ned sina önskemål inför sin begravning i Vita arkivet, så hon har redan tagit hand om de bitarna.
Klara ville hälsa på uppe på förskolan idag. Där hade de ordnat med en minnesstund för Jenny. En bild, ett tänt ljus och barnen sjöng Blinka lilla stjärna där. Klara ville inte vara kvar så länge, men i morgon står det skridskor på schemat och där vill hon vara med.
Viktor har gjort upp en egen plan. Det är slöjd på onsdag. Den vill han inte missa, så jag följer med honom dit då. Efter slöjden ska han rita en teckning åt mamma eftersom de rätta kritorna med de rätta färgerna finns på skolan.
Igår sken solen. Någon föreslog pulkåkning. Skönt med luft och naturligtvis hade Jenny velat ha oss ute i backen istället för hemma i soffan en sådan dag. Det gjorde mig glad att tänka så där ute. Viktor och Klara trivdes!
Kram.
SvaraRaderaDu är en klok man. Kämpa på kramar!
SvaraRaderaAtt göra det man känner är rätt är aldrig fel!
SvaraRaderaKram <3
SvaraRaderaLis
Kram på er <3
SvaraRaderaDet är en märklig känsla när något så omvälvande har hänt, att allt fortsätter som vanligt ute i världen.
SvaraRaderaDen som nyss kommenterade här innan mig- sa det jag så väl känner igen. Världen kan stanna upp när man förlorar någon när. Hur kan det då vara att allt ock alla INTe stannar upp. ?! Den känslan var så otrolig stark ock konstig. SÅ godt att höra att ni endå rörer ut ock hänger med i livets rörelse- även om det står still inuti eran hjärtan.
SvaraRaderaÅter igen- tack för att du berättar- jag suger till mig dina ord.
Lycka till ni tre
Tänk att livet är så skört- från en sekund till en annan är allt förändrat!
SvaraRaderaTur att era barn har dig, och vad fint du skriver!
Ja, livet går trots allt vidare vare sig man vill eller inte...Min syster fick två sena missfall, och då gav jag henne en dikt som är så fin...tänkte även ge den till dig/er (även om det inte är "min" på något sätt, och du har säkert hört den förut..) Kram!/Erika
SvaraRaderaIbland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer
av Alf Henrikson
Ojisses! Om jag ska fortsätta att läsa din jättefina blogg, så måste nog jag köpa upp ett lager med pappersnäsdukar. För jag kan lova dig, det går åt en hel del.
SvaraRaderaDet är skönt att höra att du har nära och kära som är där och stöttar dig och barnen. Fint också att barnen får ta allt i sin egen takt.
Många styrkekramar till dig och dina fina barn.
Du har en sådan kraft och ett sådant mod och en styrka som i allafall inte jag kan beskriva. Tyvärr är det ju så att livet går vidare även om man vill stanna upp och helst backa tillbaka bandet.
SvaraRadera//Karin, syster Malins granne
Jag blev 1998 änka med fyra små barn (3-11 år) och jag gjorde som du...vi var ute och åkte skridskor ett par dagar efter pappa hade dött. Som någon annan skriver: det kan inte bli fel om det känns rätt. Kämpa på!
SvaraRaderaVa skönt att du har familjen runt dig. Man blir varm i hjärtat när man ser go´ ungarna, krama dem från oss. Saga skickar även en varm kram till Gösta och Kristina. Vi tänker på er allihopa.
SvaraRaderaVisst är det härligt med barnen... de gör att livet känns lite lättare när det finns sorg i närheten. När vi var på barnens farfars begravning sa Cajsa - Mamma, jag grät inte i kyrkan, men jag såg ledsen ut! Ja, vad ska man säga då?
SvaraRadera//
Irene
Du skriver så fint om dig och din familj. Jag tänker på er varje dag, trots att jag inte känner er. Det betyder att det Jenny skrev i sin blogg och det du skriver i din, verkligen berör mig i djupet av mitt hjärta. Min mans mamma gock bort i cancer när han var ung och genom era bloggar har jag fått mer insikt i hur det var för honom, han har själv svårt att prata om det. Jag kommer följa din blogg vidare, den påminner mig också varje dag om att njuta av livet som är en väldigt fin gåva.
SvaraRaderaHej Lars,vet hur du känner.Vi förlorade vår Simon i februari 2008.Han fick en hjärntumör som fortfarande inte går att bota.Han fyllde 13 i januari och en dryg månad senare var han borta.Det som håller oss uppe är att leva efter hur han var.Så levnadsglad,omtänksam,god kamrat och en humoristisk kille.Visst är det tufft,hans bröder är utflugna så nu är det mannen och 2 katter som jag får lägga min omsorg på.För 20 år sedan hade min man cancer som han överlevde....sedan hände det ofattbara.Skönt att ni har släkt och vänner nära.Visst är det så orättvist att barn och unga föräldrar ska få detta cancermonster som jag kallar det.Sköt om dej och barnen och ta all hjälp du kan få.Kram Kia
SvaraRaderaHej på dig! Jag har kikat in lite på Jennys blogg..jag följer Elisabeths och via hennes så kom jag oxå in på Jennys. Jag har inte följt hennes kamp mer än sista veckorna..samma som jag oxå följer Elisabeths. Jag ville bara säga att jag tycker det är så fint att du fortsätter skriva..för din egen skull och för dina barns..men oxå för andra som kan läsa och kanske känna igen sig i det du skriver. Jag är inte sjuk eller känner någon som har cancer, jag är evigt tacksam så länge det fortsätter så..men man vet ju aldrig var och när den hemska sjukdommen slår ner, det är skrämmande. Att läsa bloggar som Jennys och Elisabeths..och oxå din..gör att man tänker till..jag vill leva varje dag och vara tacksam för att jag är frisk..men är "bortskämd" och tar det för givet oftast. Jag, och de flesta behöver tänka till, jag känner att jag med att läsa blir mer tacksam för mitt liv..som ju bara är mitt och som jag vill göra det bästa av så länge jag är här på jorden. Lycka till med din framtid, barnen och din blogg..jag kommer följa den! kram Kristin
SvaraRaderaTack Lars för att du väljer att dela med dig av dina tankar och erfarenheter. Det är många med mig som verkligen uppskattar att få ta del av dem. De berör och lär. Jag blir varm i hjärtat när jag läser om din sista fina konversation med Jenny. Så skönt att få befästa de betydelsefulla orden för er båda! Så fint du gör för barnen, de ser ut att ha en njutbar stund i backen! Jag känner starkt att jag skulle vilja hjälpa till på något sätt men vet inte hur... All styrka och kraft önskar jag dig! / Åse
SvaraRaderaVad fint du skriver!
SvaraRaderaJag tror säkert, att precis som Jennys blogg gjorde många starka kommer din blogg bidra med precis samma sak, fast i olika skeden.
Sitter här med tårar fallande från mina kinder, du skriver så fint om din fru. Allt började med att jag såg Sofias Änglar på kanal 5 där en kvinna vid namn Elisabeth som också är sjuk i cancer fick hjälp i sitt hem. Började läsa hennes blogg och såg också vilka bloggar hon följde och där var bloggen som din fru skrev. Har blivit så otroligt rörd av att läsa det ni och er fru har skrivit. Har sedan 2010 också förlorat två kära familjemedlemmar som hade cancer så jag kan förstå vad ni går igenom. Livet är tufft och väldigt skört det har man verkligen blivit påmind om de sista två åren. Det är tur man har barnen som ger en stor glädje och kärlek att orka gå vidare.
SvaraRaderaMå gott och ta hand om din familj och dig på bästa möjliga sätt.
/Therese
Hejsan
SvaraRaderaJag läser lite olika bloggar och halkade in på Jennys blogg för bara några dagar sedan :( Hon verkade vara en fin och omtänksam människa, en fin mamma och fru <3 Jag kommer nu att följa din blogg i din och dina barns vardag. Ta hand om er och njut så gott ni kan...Kram Annika
jag har också halkat in på jennys blogg och nu börjat läsa din,du skriver så vackert om er familj och man berörs verkligen fast man inte känner er.hoppas ni orkar genom er stora sorg,och tänk på er fina tid ni haft tillsammans och två härliga barn.hälsningar från en mamma i Finland.
SvaraRaderaSkönt att höra hur du tänker. Jag har känt precis samma sak, det är så skönt att göra det vi vet att våra kära skulle uppskatta/gilla. För mej är det snart 2 år sedan vår son gick bort, idag tror vi att vi lever det liv han skulle önska att vi levde. "Sorg är ett livsförändrande tillstånd" Sorgen måste få göra ont, men mitt i allt det svåra finns den kärlek och värme som följer med i minnet av den vi varit med om och mist.
SvaraRadera"Keep me in your heart, l´ll stay there forever"
Ta hand om Er, vi är många, många som tänker på Er.
jag är så glad att dina barn har just dej till fader, jag är så glad att du orkar vara med dem , jag är så glad att övrig familj och kära är med dej..
SvaraRaderaFint ni var ute i går
varm kram
Du gör det fantastiskt bra Lars! Måste också säga att personalen på Klaras dagis är fantastiska -vad fint med en minnesstund. Det är klart att Viktor vill ha de fina pennorna när han ska göra en teckning till mamma och samtidigt närmar han sig skolan och dess vardag en aning. Det finns inga rätt eller fel i detta läge -känn er för och gör det som känns bäst för er.
SvaraRaderaSaknar finaste Jenny. Kram /Josefin
Vad fint du skriver och vad klokt det du säger! Skickar en stor styrkekram till dig och barnen. Som man säger går livet vidare men inte på samma sätt än tidigare... Kram
SvaraRaderaStyrkekramar till er. Kämpa på och ta dag för dag.
SvaraRaderaKram L
Har följt två bloggar det senaste , din Jennys och little miss red.
SvaraRaderaDe båda otroliga kvinnorna bakom bloggarna somnade in samma vecka och att kunna läsa dina och Ks pappas ord är så fint. Rädslan av att lämna blir lättare på något sätt. Att se att familjen överlever, får stöd av familj och en vardag, om än inte den som varit, finns där mitt i allt. TACK för att du delar med dig.
Sen tror jag också att det är ett bra sätt att bearbeta sorgen. Sätta ord på hur det känns och skicka ut dem i cyberrymden
Lars! Viktor och Klara har haft turen att ha kloka föräldrar som verkligen låtit dem vara närvarande i det svåra. Som jag skrivit tidigare, den kvalitetstid de haft med sin mamma finns det barn som inte ens får på en hel livstid. Naturligtvis hade det varit mycket mycket lyckligare för alla att Jenny inte drabbats alls av cancermonstret, men det förstår Du nog att jag menar! Nu är det som det är och underbart att höra att solen skiner och att ni varit ute i pulkbacken! Sorgen och saknaden kommer att följa Er, men under tiden pågår livet trots allt. Jenny hade absolut inte velat ha ER liggandes i soffan när solen skiner!
SvaraRaderaSänder många varma tankar♥
SvaraRaderaDu verkar vara en helt fantastiskt pappa och människa. Du har två underbara barn att leva för,kämpa på.
SvaraRaderaSänder en tanke
SvaraRaderaBörjar med att beklaga er förlust av finaste frun och mamma.
SvaraRaderaHar läst jennys blogg ett tag. Har varit lite som en bearbetning för mig då jag själv förlorade min man i cancer i maj. Lämnade mig och två barn på nu 2 och 5 år.
Varit skönt på ngt sätt att läsa hennes tankar o jämföra med min mans..
Så jag vet exakt hur ni har det just nu. Denna känsla av sorg, frustration och overklighet just dagarna efter. Kände själv en konstig sorts frid och tacksamhet just dagarna efter oxå, att min älskade faktiskt fick vila och vi slapp se honom lida mer.. Dröjde ett tag för mig innan sorgen kom ikapp på riktigt.
Det gör fruktansvärt ont att mista den man älskar, och föräldern till sina barn! Men en dag i taget så går faktiskt livet vidare på något sätt. Barnen hjälper till att fylla dagarna :)
Kram till er fina lilla familj från Malin i Gbg
Hittade både Jennys och din blogg idag och har nu suttit och läst oavbrutet i en timme. Vilken fantastisk människa Jenny var! Sitter här med tårar i ögonen, men med ett leende på läpparna. Hon var så stark. En riktig förebild. Ni har båda berört mig djupt, sänder er en tanke.
SvaraRaderaDet är vi som ska tacka dig Lars. Tack för att du orkar dela med dig! Kram.
SvaraRaderaMånga kloka ord sagda i övriga inlägg här ovan...
SvaraRaderaDetta är verkligen en dag i KÄRLEKENS TECKEN!! Många Alla Hjärtans Dag-kramar till dej och de övriga i familjen! Finns alltid i mina tankar. Och JA,jag tar inte livet förgivet längre utan lever Här Och Nu!! Det har er Jenny lärt mig.
Kämpa på!
SvaraRaderaStor kram på er <3
Viktor: "skolan har dom rätta färgerna"
SvaraRaderaSå gulligt........ tack Lars!
Tänker på er.
SvaraRaderaJag har följt Jennys blogg sen i somras & varit djupt berörd. Jag är så ledsen för er skull. Många varma kramar till dig Lars & era barn på er fottsatta resa genom livet. /Linda
SvaraRaderaSänder er många varma tankar och kramar. Det Jenny har skrivit har berört mig otroligt.
SvaraRaderaMånga tankar och kramar till dej och barnen.
SvaraRaderaHärlig bild på era fina barn!
SvaraRaderaSkickar en styrkekram!
//Hanna fd skelleftebo
Vilken fantastisk bra pappa era barn har! Det är inte den lättaste situationen att hantera men du tänker så klokt! kram
SvaraRaderaAll styrka till dig!! Du är inte ensam.
SvaraRaderaEn stor kram